Fysisk aktivitet, smärta och tilltro till sin förmåga att vara fysiskt aktiv bland kvinnor med provocerad vulvodyni

Sammanfattning: Bakgrund: Provocerad vulvodyni är ett smärttillstånd som innebär smärta vid provokation av vaginan, exempelvis beröring eller penetration. Fysioterapi är förstahandsvalet vid behandling. Det saknas forskning kring vilken fysisk aktivitetsnivå (FA) de drabbade kvinnorna har och vilken tilltro de har till sin förmåga att vara fysiskt aktiva. Syfte: Undersöka och kartlägga underlivssmärta, FA och tilltro till sin förmåga att vara fysiskt aktiv hos en grupp med provocerad vulvodyni och jämföra resultatet med en kontrollgrupp. Även undersöka om det finns något samband mellan kvinnor med provocerad vulvodynis skattade underlivssmärta och FA samt FA och tilltro till sin förmåga att vara fysiskt aktiv. Metod: Tvärsnittsstudie med icke-experimentell design. Deltagarna var kvinnor mellan 18–40 år. De med provocerad vulvodyni inkluderades i undersökningsgruppen (n=29) och de utan inkluderades i kontrollgruppen (n=32). Deltagarna rekryterades via enkätutskick i fem facebookgrupper. Resultat: Undersökningsgruppen ägnade mindre tid åt vardagsmotion jämfört med kontrollgruppen, men det var ingen signifikant skillnad avseende fysisk träning samt den sammanlagda fysiska aktiviteten en vanlig vecka, skattat med Socialstyrelsens indikatorfrågor för fysisk aktivitet. Undersökningsgruppen hade en lägre tilltro till sin förmåga att vara fysiskt aktiv skattat enligt Swedish Exersice Self-Efficacy Scale jämfört med kontrollgruppen. I undersökningsgruppen fanns ett signifikant samband mellan FA och tilltro till sin förmåga att vara fysiskt aktiv men inte mellan skattad underlivssmärta och FA. Slutsats: Resultatet antyder att kliniska insatser bör fokusera på att undersöka och stärka kvinnornas tilltro till sin förmåga att vara fysiskt aktiv i syfte att öka deras FA. Vidare forskning behövs på ämnet.