Jakten på tårarna - Ett undersökande arbete om hur skådespelaren kan framkalla tårar på film.

Sammanfattning: Detta är ett undersökande arbete om skådespelares förmåga att gråta på beställning på film. Jag har ställt mig frågan om vilka tillvägagångssätt skådespelare använder sig av för att framkalla tårar. Genom intervjuer med Aliette Opheim, Iskra Kostic, Julia Heveus och Simon J Lööf samt inläsning av ämnet (Acting Power, Actor and the Target, Actor Training, On method Acting, 12 Rules for life, Äckligt) har jag jämfört min egen erfarenhet med olika tillvägagångssätt skådespelare använder sig av för att framkalla tårar. Jag har identifierat fyra olika strategier som kan användas som verktyg. Den första, som jag kallar Skådespelarempatitårar går ut på att skådespelaren lever sig in i situation och blir påverkad av det som karaktären är med om. Den andra, Kroppsminneskatalysatorstårar, använder kroppsminnen för att få tårarna att rinna. Den tredje, Reflextårstårar använder yttre stimulans för att väcka kroppens reflextårar. Den fjärde metoden, Känslominnestårar bygger på att via minnen kopplade till sinnena och djup avslappning, framkalla tårar. Jag resonerar också kritiskt min syn på autenticitet och huruvida skådespelare verkligen kan vara äkta under omständigheter som per definition är en lögn. Arbetet resulterar i slutsatsen att alla har sin egen metod där den ena inte är bättre än den andra. Det viktiga är att ha många verktyg i sin verktygslåda då olika problem kräver olika verktyg