Är stödet tillräckligt : En kvalitativ stuide om föräldrars erfarenhet av LSS

Detta är en Kandidat-uppsats från Uppsala universitet/Centrum för socialt arbete - CESAR

Sammanfattning: Tidigare i Sverige sattes barn med funktionsnedsättning på instution, i dagens samhälle förväntas föräldrar själva stå för för det omfattande föräldraansvaret för de lågfungerande barnen. Det saknas kunskap om hur familjesituationerna ser ut hos målgruppen. Syftet med studien var att undersöka hur socialtjänstens insatster enligt LSS till lågfungerande barn med autism och intellektuell funktionsnedsättning upplevs av föräldrarna. Med socialtjänstens insatser avser korttidsvistelse, personlig assistans och ledsagare. Frågeställningarna var hur målgruppen upplever stödet och de LSS-insatser de beviljas av socialtjänsten. Vidare frågeställning var hur föräldrarna uppfattar bemötandet från myndigheter samt hur deras livs- och familjesituation påverkas. Metoden var kvalitativ och nio föräldrar till lågfungerande barn med autism och intellektuell funktionsnedsättning intervjuades. Studien genomfördes utifrån ett socialkonstruktionistiskt perspektiv samt med utgångspunkt i teorierna stigma, resilience och coping. De fyra teman var "att leva med ett barn med grav funktionsnedsättning", "stöd och insatser", "myndigheters bemötande", "det bristande södets inverkan". Studiens resultat visade att föräldrar är nöjda med socialtjänstens insats i from av korttidsvistelse men upplever att personlig assistans inte fungerar lika bra och kräver mer organisering. Vidare framkom att vägen till att få stöd har varit lång och påfrestande. Att leva med ett svårt funktionsnedsatt barn medför påfrestningar och föräldrarna är slutkörda. Studien visade att det finns brister i LSS-handläggares kunskaper om hur den här gruppens livs- och familjesituation faktiska behov ser ut. Av studiens resultat framkom att samhällets stöd är otillräckligt. 

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)