KONTAKTMIKROFONER OCH STÖRNINGSREDUCERANDE MIKROFONER : Särskilt med tanke pä automatisk taligenkänning

Sammanfattning: När taligenkänningssystem ska användas praktiskt är det ofta i bullriga omgivningar. Undersökningen är ett försök att teoretiskt och praktiskt jämföra olika typer av störningsreducerande mikrofoner. Jämförelsen gäller både ljudkvaliteten i allmänhet och mikrofonernas egenskaper för automatisk taligenkänning i synnerhet. Ljudkvaliteten har undersökts dels genom mätningar i ekofritt rum, dels genom studier av mikrofonernas talåtergivning. Det senare har skett med hjälp av olika typer av spektrogram för tal, upptaget via de olika mikrofonerna. Mikrofonernas lämplighet i samband med automatisk tal igenkänning har provats genom igenkänningsförsök, både med och utan bakgrundsbuller. De jämförda mikrofontyperna är ; en riktmikrofon, två närmikrofoner av tryckgradienttyp samt en kontaktmikrofon. För den senare har olika placeringar provats. Kontaktmikrofonen har ägnats speciell uppmärksamhet eftersom denrepresenterar en helt annan princip än de andra mikrofonerna. Användning av kontaktmikrofon ger en förvrängning av talet, vilken beror på mikrofonens placering. I undersökningen har två placeringar använts, på halsen och på pannan. Spektrogram för ett urval av fonem, inspelade dels via kontaktmikrofon i dessa placeringar, dels via en normal referensmikrofon finns samlade i APPENDIX efter sid 133. Kontaktfuikrofonplaceringen på halsen visade sig ge en återgivning tillräckligt naturlig både för allmän användning och för automatisk talignkänning. Störningsundertryckningen var betydligt bättre än med de konventionella mikrofonerna. De konventionella mikrofonerna undertryckte lågfrekvent buller relativt dåligt. Detta gav problem vid taligenkänningen.