“Vad har du ritat?" : Om användning av estetiska uttrycksformer på Reggio Emilia- och Waldorfförskolor

Sammanfattning: I Sverige måste alla förskolor följa den statliga läroplanen för förskolan Lpfö 18. Samtidigt finns det olika pedagogiska profiler med individuella värderingar, barnsyn och föreställningar om barns lärande. Jag har undersökt hur de pedagogiska profilerna Reggio Emilia och Waldorf förhåller sig i det potentiella spänningsfältet mellan den egna värde- grunden och de statliga styrdokumenten.Mitt syfte har varit att undersöka hur pedagoger, som arbetar utifrån dessa två profiler, arbetar med barns estetiska uttryck som kommunikationsmedel för att i förlängningen kunna se möjligheter och hinder för arbetet både utifrån läroplanen och de pedagogiska profilerna.För min undersökning har jag använt en kvalitativ metod och intervjuat pedagoger från båda inriktningarna. Det empiriska materialet har analyserats i relation till profilernas karakteristiska drag, tidigare forskning samt Shannon och Weavers kommunikationsmodell.Jag har kunnat konstatera att barns estetiska uttryck, jag har fokuserat på bilder barn har ritat, används som kommunikationsform inom båda Waldorf- och Reggio Emiliapedagogiken. Estetiska uttryck används både som metod för lärande och som innehåll för barns lärande. Min analys har visat skillnader i relation till barnsynen mellan de profi- lerna. Detta grundar sig i deras historiska bakgrund som leder till olika föreställningar om hur vårt samhälle bör se ut. Det i sin tur präglar hur pedagogerna bemöter och ser på barn.Waldorfpedagogiken ser barn som fria och den friheten kan begränsas genom statliga styrdokument som oavsett måste följas. Reggio Emiliapedagogiken beskriver barn som kompetenta och lägger vikt på demokratifostran som även är ett centralt innehåll av Lpfö 18.