Utökade sekretessgenombrott hos socialtjänsten : en lämplig åtgärd för att motverka terrorismrelaterad brottslighet?

Sammanfattning: I uppsatsen diskuteras utökade sekretessgenombrott hos socialtjänsten som åtgärd för att motverka terrorismrelaterad brottslighet. Uppsatsen har två syften. Det första syftet är att klargöra under vilka förutsättningar socialtjänsten får lämna uppgifter till polisen om personer som är misstänkta för terrorismrelaterad brottslighet enligt nuvarande lagstiftning. Syftet uppnås genom en redogörelse för regler om offentlighet och sekretess, samt regler som styr myndigheters utbyte av information. Det andra syftet, som är det mest centrala i uppsatsen, är att diskutera huruvida det bör införas sekretessgenombrott som innebär att socialtjänsten får lämna uppgifter till polisen om personer som är misstänkta för brott enligt finansierings- och rekryteringslagen. I augusti 2018 presenterades en utredning som genomförts på uppdrag av regeringen där en sekretessbestämmelse med denna innebörd föreslås. För att uppnå uppsatsens andra syfte studeras målen med socialtjänstlagstiftningen. Det konstateras att sekretess är en grundläggande förutsättning för att uppnå målen och att utökade sekretessgenombrott hos socialtjänsten bör undvikas i så stor utsträckning som möjligt. Vissa intressen kan dock motivera sekretessgenombrott och intresset av att motverka terrorismrelaterad brottslighet skulle kunna vara ett sådant. Vidare studeras lagarna gällande terrorismrelaterad brottslighet, närmare bestämt terroristbrottslagen, finansieringslagen och rekryteringslagen. Slutsatsen i denna del är att dessa lagar innehåller ett flertal otydliga begrepp och att komplicerade straffrättsliga bedömningar krävs för att konstatera om handlingar utgör brott enligt vissa av bestämmelserna i lagarna. Delar av lagarna har dessutom hastigt arbetats fram för att leva upp till internationella åtaganden och tycks motiverade av hotet från islamistisk terrorism, trots att det inte nämns uttryckligen. Till sist studeras konflikten mellan sekretessgenombrott hos socialtjänsten och den enskildes grundlagsskyddade rätt till personlig integritet och yttrandefrihet. Det konstateras bland annat att ett införande av det för uppsatsen aktuella sekretessgenombrottet knappast skulle vara förenligt med proportionalitetsprincipen. Slutsatsen i uppsatsen är att sekretessgenombrott som innebär att socialtjänsten får lämna uppgifter till polisen om personer som är misstänkta för brott enligt finansierings- och rekryteringslagen inte bör införas.