Skadeståndsrättsliga konsekvenser vid arbetstagares obehöriga angrepp på företagshemligheter

Sammanfattning: Företagshemlig information står för stora värden inom bolag - ett rättsligt skydd av sådan information är centralt för att främja företags möjligheter att investera i innovation och konkurrera på marknaden. Mot bakgrund av angelägna skillnader i medlemsstaternas lagstiftning beträffande skydd för företagshemligheter antog EU-parlamentet 2016 ett direktiv. Sverige hade sedan 1990 en lag på området men för att genomföra direktivet utarbetades en ny lag som trädde i kraft 2018. Den nya lagen innehåller flera likheter med den tidigare gällande lagen, samtidigt som direktivet medfört betydande skillnader. I början av 2021 kom Arbetsdomstolen med det första rättsfallet som prövar ett skadeståndsyrkande med stöd av 2018-års lag. Uppsatsen syftar därför till att utreda de skadeståndsrättsliga konsekvenserna vid en arbetstagares obehöriga angrepp av företagshemligheter. Uppsatsens syfte nödvändiggör vetskap om innehållet i gällande rätt avseende vad som utgör en företagshemlighet, när en sådan har angripits och vilka de skadeståndsrättsliga konsekvenserna av ett angrepp är. Rättskällor tillhörande 2018 års lag ger en begränsad vägledning för besvarande av uppsatsens frågeställningar. direktivet, dess förarbeten och ingress samt förarbeten, praxis och doktrin tillhörande den tidigare gällande lagen är därför av betydelse för utredningen. För arbetsgivare ställer den nya lagen högre krav på aktiva åtgärder och tydlighet gällande vad som utgör företagshemligheter. Precis som i den tidigare lagen utgör yrkesskicklighet och erfarenhet företagshemligheter. En större förändring som den nya lagen medfört för arbetstagare är att denne under vissa omständigheter kan bli skadeståndsskyldig enbart för ett innehav av företagshemlighet. Slutsatsen i uppsatsen är att metoden vid implementeringen av direktivet i svensk rätt har inneburit en otydlig begreppsbildning som medför svårigheter vid tolkningen av företagshemlighetslagen. För att uppnå syftet med direktivet, en enhetlig företagshemlighetslagstiftning inom unionen, så krävs förtydligande praxis från EU-domstolen kring de begrepp som är centrala i lagstiftningen.