Att vara expert i sin egen återhämtning : En litteraturstudie om personlig återhämtning vid psykossjukdom

Sammanfattning: Bakgrund: Psykos är en allvarlig sjukdom som innebär en förändrad verklighetsuppfattning. I Sverige insjuknar varje år över tvåtusen personer i psykossjukdom varav de flesta kan återhämta sig i varierande grad men en del får kvarstående svårigheter. Psykossjukdom medför inte bara stora kostnader för individen i form av psykiskt och somatiskt lidande utan även för samhället i form av höga sjukvårdskostnader och produktionsbortfall. Återhämtning är därför viktig ur flera aspekter. En större förståelse för patientens upplevelse av personlig återhämtning ökar möjligheterna för specialistsjuksköterskan att stödja och främja återhämtningsinriktat omvårdnadsarbete. Syfte: Studiens syfte är att skapa förståelse för patienters upplevelse av personlig återhämtning vid psykossjukdom. Metod: En integrativ litteraturöversikt och litteratursökning har genomförts i databaserna PubMed, Cinahl och Psycinfo. Artiklar med både kvalitativa och kvantitativa studier har ingått. En integrativ analys av 16 artiklar genomfördes i flera steg enligt Whittemore och Knafls (2005) metod. Resultat: Utifrån analysen kunde två huvudkategorier, “inre” och “yttre” återhämtning och de sju undergrupperna: acceptans, egenmakt, hopp, identitet, sorg, sammanhang och sociala relationer identifieras. Trots att återhämtningsprocessen är individuell, beskrivs liknande upplevelser och behov. Flera faktorer som både underlättar och hindrar den personliga återhämtningen har identifierats. Att känna sig respekterad och delaktig i sin egen vård ger en känsla av egenmakt och meningsfulla aktiviteter ger en känsla av sammanhang oavsett om de är privata eller professionella. Stigmatisering och diskriminerande attityder leder till utanförskap och påverkar återhämtningen negativt. Slutsats: Begreppen inre och yttre återhämtning är viktiga för den personliga återhämtningsprocessen och tillsammans med insatser från den psykiatriska specialistvården utgör de en helhet som är grunden för patientens väg mot återhämtning. Att återhämta sig är inte detsamma som att bli frisk och det går att leva ett meningsfullt liv även om personen inte är helt symtomfri.