Högläsning – ett pedagogiskt verktyg för att främja högstadieelevers språkinlärning och hörförståelse i moderna språk

Sammanfattning: Syftet med denna undersökning är att ta reda på i vilken utsträckning det är gynnsamt för elevernas språkinlärning i moderna språk, att läraren använder högläsning som ett instrument för att eleven ska förbättra sin hörförståelse, och eventuellt sin allmänna språkförståelse. Undersökningen grundar sig i Niclas Abrahamssons teori om “språkbad” och följande frågeställningar:   Vilka faktorer verkar ligga bakom svårigheterna med hörförståelse för eleverna i moderna språk som leder till att de ofta upplever den delen som det svåraste momentet inom ämnet?  På vilket sätt kan man uttyda förändringar i hörförståelse efter en intensiv period av högläsning?  Vilka effekter på hörförståelse och språkförståelse kan man se om man under en begränsad period, simulerar ett minispråkbad genom högläsningsträning under språklektionerna för elever som tidigare inte blivit utsatta för denna didaktiska metod?  Vi har använt oss av det språkkoncept som Abrahamssons kallar för “språkbad” i en hermeneutisk analysansats för att tolka elevernas upplevelser i förhållande till vad som händer i högläsning efter en intensiv högläsnings träning. Eleverna fick samma frågor före och efter högläsningsträningen och med hjälp av följdfrågor. Resultatet av träningen och elevernas svar på följdfrågorna analyserade vi sedan med hjälp av ett teoretiskt ramverk centrerat kring Niclas Abrahamssons idéer om det han kallar för språkbad. Det slutliga resultatet av undersökningen visade att eleverna blev bättre på hörförståelse tack vare högläsningsträningen.