Hälso- och sjukvårdspersonalens skyldigheter: Särskilt om skyldigheter gentemot foster/barn som vid sen abort visar livsduglighet

Sammanfattning: Under de senaste åren har det uppkommit ett fåtal fall där foster/barn uppvisar livstecken eller livsduglighet vid sen abort. Det har medfört en diskussion, såväl etisk som rättslig, avseende hälso- och sjukvårdspersonalens agerande i den uppstådda situationen. En del anser att hälso- och sjukvårdspersonal bör ge foster/barn den vård som krävs med syfte att foster/barn ska överleva. Detta motiveras med att det dels är hälso- och sjukvårdspersonalens främsta syfte i arbetet, dels att foster/barn likt alla andra individer har rätt till vård. Andra menar istället att foster/barn inte ska erbjudas vård i syfte att räddas då det strider mot kvinnans önskan om att abortera fostret/barnet. Syftet med denna framställning är att utreda vilka skyldigheter hälso- och sjukvårdspersonal har vid sena aborter. Framförallt gentemot foster/barn som framföds med livsduglighet. För uppfyllandet av syftet utreds även vilken tidpunkt livet börjar enligt svensk rätt. Detta för att fastställa vid vilken tidpunkt hälso- och sjukvårdspersonalens skyldigheter inträder. För att uppnå syftet samt besvarandet av frågeställningarna har den rättsdogmatiska samt den empiriska metoden använts. Abortlagen behandlar abort, sen abort och avbrytande av havandeskap. Av de tre åtgärderna följer likvärdiga skyldigheter som åläggs hälso- och sjukvårdspersonal gentemot den gravida kvinnan. Abortlagen och SOSFS 2009:15 uppställer skyldigheter som hälso- och sjukvårdspersonal måste beakta såväl före som under åtgärden, såsom vid en sen abort. För att klarlägga vilka skyldigheter hälso- och sjukvårdspersonalen åläggs gentemot ett foster/barn, behöver tidpunkten för livets början fastställas. Det finns åtskilliga uppfattningar om när det mänskliga livet börjar. Uppfattningarna kan exempelvis grunda sig i etiska, filosofiska, biologiska och religiösa aspekter. Av svensk rätt kan tydas att det inte finns en tydlig enhetlig uppfattning om när livet börjar, rent juridiskt sett. Av abortlagen kan det utläsas att fostrets/barnets skyddsvärde ökar successivt. Men att skyddsvärdet ökar behöver inte nödvändigtvis betyda att livets början inträder i samma takt. Barnkonventionens bestämmelser tar sikte på barnets rättigheter från födelsen. Trots detta uttrycker ett av skälen i dess inledning att ett barn har rätt till rättsligt skydd såväl före som efter födelsen. Europadomstolen och den tidigare existerande Europakommissionen har i sin praxis uttryckt att fastställandet av livets början åläggs konventionsstaterna. Slutsatsen som kan dras av denna framställning är att det är oklart när livet börjar enligt svensk rätt. Det kan dock konstateras att livets början infinner sig senast vid födelsen. Avsaknaden av en tydlig fastställd tidpunkt för när livet inträder enligt svensk rätt leder till oförutsägbarhet för den svenska hälso- och sjukvårdspersonalen. Ett fastställande av livets början är av betydelse för att klarlägga vilka skyldigheter som är aktuella för hälso- och sjukvårdspersonalen vid en viss tidpunkt. Vilka skyldigheter som hälso- och sjukvårdspersonal har att beakta vid sen abort följer av svensk lagstiftning, nationella styrdokument, IVO:s beslut, allmänna rekommendationer och råd, regionala riktlinjer och i vissa fall lokala riktlinjer. Genom en empirisk undersökning har regionernas egna riktlinjer avseende sena aborter tagits fram. I flertalet rättskällor och bindande samt vägledande dokument behandlas endast hälso- och sjukvårdspersonalens skyldigheter gentemot en kvinna som valt att genomgå en abort samt uppställande krav för hur hälso- och sjukvårdsverksamheten ska upprätthålla goda rutiner. De regionala riktlinjerna behandlar, likt abortlagen och SOSFS 2009:15, skyldigheter gentemot den gravida kvinnan samt krav som ska uppfyllas för att fastställa rutiner på den regionala hälso- och sjukvårdsverksamheten. Dessa riktlinjer är dock utformade på ett sätt som är desto mer anpassat för de regionala hälso- och sjukvårdsverksamheterna. Den tydligaste bestämmelsen som behandlar hälso- och sjukvårdspersonalens skyldigheter gentemot ett foster/barn vid en sen abort återfinns i omvårdnadsriktlinjerna, vilket är ett nationellt styrdokument med vägledande karaktär. Där stadgas att fostret/barnet vid framfödandet av en sen abort ska omhändertas palliativt. Av vad som framställts genom utredningen kan det konstateras att det saknas tydliga riktlinjer för vilka skyldigheter hälso- och sjukvårdspersonal har gentemot ett foster/barn som exempelvis utför reflexmässiga rörelser efter en sen abort.