Reliabilitet och validitet av två svenska versioner av Fatigue severity scale vid mätning av trötthet hos patienter med systemisk lupus erythematosus

Detta är en Magister-uppsats från Luleå/Hälsovetenskap

Sammanfattning: Syftet med denna studie var att testa och beskriva aspekter av reliabilitet
och validitet av två versioner av Fatigue Severity Scale (FSS) på svenska,
FSS 1 och FSS 2, vid mätning av trötthet hos patienter med systemisk lupus
erythematosus (SLE).
Metod: Två grupper av patienter med stabil SLE, låg sjukdomsaktivitet och
liten organskada inkluderades. Diskriminant validitet för FSS 1 testades på
32 kvinnor med SLE och 35 friska kvinnor. Följande test av FSS 1 och FSS 2
gjordes på 23 patienter med SLE: Tak- och golveffekter, intern konsistens,
stabilitet över tid (test-retest) samt innehållsvaliditet uttryckt som
faktoranalys och innehållsvaliditet sett ur patienternas perspektiv vad
gäller FSS 2.
Resultat: FSS 1 kunde signifikant särskilja kvinnor med SLE från friska
kvinnor. Det fanns inte några golveffekter men en takeffekt i en fråga vid
första mättillfället. Intern konsistens utryckt som cronbach alpha var 0.94
och ”corrected item to total” korrelationskoefficienter var alla över 0.3.
Det fanns inga systematiska signifikanta förändringar vid test-retest.
Viktade kappa koefficienter för de enskilda frågorna i FSS 1 varierade
mellan 0.54-0.69 (md 0.61) och för FSS 2 mellan 0.47-0.91 (md 0.75). För
slutsumman, var viktad kappa 0.78 för FSS 1 och 0.74 för FSS 2.
Faktoranalysen avslöjade en faktor för FSS 1 och två för FSS 2. Nitton av
de 23 patienter som svarade på frågorna rörande innehållsvaliditeten
svarade att de förstod frågorna och 17 av dessa svarade att frågorna var
relevanta och reflekterade trötthet.
Konklusion: Eftersom de båda versionerna av FSS inte hade några betydande
tak- och golveffekter, tillfredsställande intern konsistens beträffande
cronbach alpha och ”god” angående ”corrected item to total” korrelation
samt i genomsnitt ”god” test-retest reliabilitet är både FSS 1 och FSS 2
möjliga att använda vid mätning av trötthet vid SLE. FSS 2 hade dock i
genomsnitt något bättre test-retest reliabilitet, samt tillfredsställande
innehållsvaliditet sett ur patienternas perspektiv. Ytterligare studier
krävs för andra aspekter av instrumentets validitet.

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)