Världsarv och straff: En rättsdogmatisk studie av världsarvsklassificeringens påverkan på individuellt folkrättsligt straffansvar

Sammanfattning: Frågeställningen för denna uppsats har varit: ”hur har världsarvskonventionens klassificering av viss kulturegendom som världsarv påverkat bedömningen av individers folkrättsliga straffansvar för attacker mot sådan kulturegendom i samband med väpnade konflikter?”. Syftet med denna uppsats har varit att illustrera världsarvsklassificeringens påverkan på den internationella straffrätten. Mer specifikt har det funnits en ambition att klargöra vilken påverkan som världsarvsklassificeringen av kulturegendom har haft när det kommer till bedömningar av internationellt straffansvar för individer i fall där dessa individer står åtalade för att ha attackerat världsarvsklassificerad kulturegendom. För att besvara uppsatsens frågeställning har tre folkrättsliga rättsfall studerats där individer står åtalade för att ha attackerat världsarvsklassificerad kulturegendom. Fokus har legat på att se vilken påverkan som domstolarna har gett världsarvsklassificeringen i den straffrättsliga ansvarsbedömningen. Metoden som har använts i uppsatsen är en rättsdogmatisk metod. Alltså har innehållet i gällande rätt har utretts med hjälp av rättskälleläran. Den teori som tillämpats är en rättspositivistisk idé om gällande rätt, alltså att gällande rätt är det som lagstiftare och rättsliga auktoriteter har bestämt. Detta innebär att utgångspunkten är att de folkrättsliga instrument som har tillämpas inom de tre rättsfallen utgör, tillsammans med sedvanerätt och konventioner bland jurister, gällande rätt på folkrättens område. Domstolarnas uttalande kring världsarvsklassificeringens roll anses således ha be-tydelse för utvecklingen och förståelsen av denna gällande rätt. Resultaten av undersökningen visar att världsarvsklassificeringen av kulturegendom påverkar den internationella straffrättsliga ansvarsbedömningen på tre sätt. Världsarvsklassificeringen påverkar bedömningen av brottets allvar, mens rea-bedömningen och bedömningen av brottets omfattning. Världsarvsklassificeringen av kulturegendom har således en straffrättslig betydelse. Vilken vikt som domstolar i framtida rättsfall på området kom-mer att lägga vid den praxis som har undersökts i denna uppsats kvarstår dock att se.