Reservationsanslutning och distributionen av gruppförsäkringars förenlighet med god försäkringsdistributionssed

Detta är en Master-uppsats från Linköpings universitet/Filosofiska fakulteten; Linköpings universitet/Affärsrätt

Sammanfattning: Konsumentverket har varnat för potentiella risker med reservationsanslutning vid gruppförsäkringar, vilket innebär att en individ ansluts till en gruppförsäkring genom att inte tacka nej. Dessa risker har även uppmärksammats av olika jurister, bland annat före detta justitierådet Bertil Bengtsson och universitetslektorn Filip Bladini. Riskerna ligger i att företag, föreningar eller andra organisationer kan på ett godtyckligt vis samla en grupp personer som inte nödvändigtvis har några gemensamma intressen, förutom att de exempelvis är kunder hos samma företag eller medlemmar i samma förening, enbart i syfte att ansluta dem till en gruppförsäkring. Vid ett sådant förfarande krävs ingen behovsanalys som normalt ska förekomma när en konsument erbjuds försäkring enligt lag (2018:1219) om försäkringsdistribution (LFD) vilket innebär att konsumenten kan finna sig ansluten till försäkringar som denne ej har behov av. Konsumenten har alltid rätt att säga upp gruppförsäkringen, men ofta förekommer situationer där konsumenten ej är medveten om att denne har anslutits till försäkringen, exempelvis när premieinbetalningen är anknuten till annan inbetalning som konsumenten gör till sin gruppföreträdare.  Det fastställs i uppsatsen att begreppet "grupp"i försäkringsavtalslagen (2005:104) (FAL) är odefinierat, vilket är anledningen till att en samling personer som till synes inte har några gemensamma intressen kan anslutas till en gruppförsäkring. Ett lösningsförslag till hur gruppbegreppet ska definieras framläggs, med inspiration av Bertil Bengtssons egna förslag. För att samlas i en grupp och kunna anslutas till en gruppförsäkring, bör en intressegemenskap föreligga  mellan gruppföreträdare och gruppmedlem, och gruppförsäkringen ska även ha viss koppling till den organisation eller det arbetsförhållande som föreligger mellan parterna. Slutligen bör en gruppföreträdare, med stöd av rättsfallet C-633/20, anses vara en försäkringsdistributör. Detta innebär att gruppföreträdaren själv ska ansvara för att konsumentskyddet i LFD upprätthålls. Denna slutsats resulterar emellertid i en alltför restriktiv situation som förmodligen hade förhindrat gruppförsäkringar med reservationsanslutning i helhet varför en alternativ lösning presenteras, som innebär att gruppförsäkringar får distribueras genom reservationsanslutning, men med de förbehåll som föreslås i ovan stycke.

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)