Ränderna som aldrig går ur : En studie om yrkesidentitet i Försvarsmakten

Detta är en Kandidat-uppsats från Högskolan i Halmstad/Centrum för innovations-, entreprenörskaps- och lärandeforskning (CIEL)

Sammanfattning: Att vara officer i Försvarsmakten idag innebär att man verkar i en organisation som i över 30 års tid har handskats med nedskärningar och blivit mindre och mindre, både till storlek och betydelse – för att nu plötsligt stå inför den historiska omställningen att börja växa igen. Sedan officersyrket professionaliserades i Sverige på 1600-talet har det gått igenom en mängd motsvarande faser och epoker, inte bara vad gäller yrkets utövande utan även dess ställning i samhället. Att vara officer var en bra bit in på 1900-talet förknippat med hög social status och betraktades ofta vara en livsstil lika mycket som ett arbete. Idag ser situationen ganska annorlunda ut. Det som väckte nyfikenheten hos oss författare kring detta har sitt ursprung i vår vardag som offi- cerare och hur vi och vår yrkeskår egentligen ser på vårt yrke idag, inte minst mot bakgrund av ovanstående. Hur stolta är vi över att vara militärer nuförtiden? Bär vi verkligen våra uniformer lika självsäkert som för 30 år sedan? Vi insåg snart att svaret låg i något både ömtåligt, komplext men även föränderligt som är med oss i allt vi gör: vår yrkesidentitet. I den här studien har vi därför valt att undersöka hur dagens officerare upplever sin yrkesidentitet för att därigenom förstå vilka centrala aspekter som byggt upp den och håller den levande under loppet av karriären. Vi har valt att göra detta utifrån ett urval av elva seniora yrkesofficerare som alla har upplevt en betydande del av Försvarsmaktens resa från samhällelig storspelare, till att bli mer av en marginaliserad myndighet bland alla andra. Vårt arbete har resulterat i några huvudsakliga slutsatser. Först har vi tydligt sett hur grunden i yrkesidentiteten byggs när individen socialiseras in i institutionen Försvarsmakten och hur yrkesi- dentitetens kärna formas under karriärens första år. Yrkesidentiteten kommer sedan att förändras och utvecklas under resten av karriären, men denna kärna kommer att bestå och utgöra en slags identitetsmässig måttstock under karriären. Vi har också sett hur viktig känslan av att känna sig eftertraktad och behövd på arbetet är för att bygga en stark yrkesidentitet. Olika människor har olika behov att fylla för att kunna uppnå just detta, men gemensamt är att oavsett vilka dessa behov är, så ju större uppfyllnad, desto mer positiv inverkan på yrkesidentiteten. När Försvarsmakten erbjuder en arbetssituation där dessa behov hos individen tillvaratas så stärks yrkesidentiteten omedelbart, om detta däremot motverkas så sker i stället ett försvagande i motsvarande omfattning. Vidare har vi sett hur yrkesidentiteten tydligt påverkas av omgivningen. Åren av avveckling och nedskärningar, tillsammans med allmänna förändringar i samhället och minskad efterfrågan på den militära kompetensen, har haft en negativ påverkan på institutionen Försvarsmakten i stort, men även på yrkesidentiteten. Dock har en positiv trend nu kunnat skönjas som följd av den ökade po- sitiva fokus Försvarsmakten åtnjutit på senare tid i samband med den stundande tillväxten. Vi har även sett hur individen i takt med att karriären fortskrider kan tvingas kompromissa med sina yrkesmässiga behov för att möjliggöra en fortsatt positiv karriärsutveckling. Bland annat kommer individen sannolikt att behöva acceptera jobb och befattningar som ligger allt längre ifrån både den egna kompetensen och känslan av att utföra nyttigt arbete, men som utgör en bättre väg mot högre tjänsteställning. Detta kan orsaka en inre konflikt med negativa följder för yrkesidentiteten, exem- pelvis då individen ser sig själv i rollen som ”krigare” men ges ett jobb av mer förvaltande karaktär. Den här uppsatsen beskriver hur vi nått fram till dessa slutsatser.

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)