Dialog om landskapet, i landskapet : naturvägledning i fysisk planering

Sammanfattning: I denna studie undersöks huruvida naturvägledning, som facilitering av dialog om landskap, i landskapet kan användas i dialogprocesser vid fysisk planering. Syftet för uppsatsen att bidra med ökad förståelse och kunskap om hur vi kan ha en deliberativ dialog om en plats av socioekologiskt värde i en meningsfull kontext i planering genom naturvägledning. Studien belyser behovet av att det behövs nya eller alternativa former av metod för deliberativa dialoger i fysisk planering då det finns brister i den nuvarande formen, nämligen medborgardialogen. Studiens metod delar karaktärsdrag med det vetenskapliga området filosofins tanke-experiment för att undersöka om naturvägledning kan användas, hur det kan användas och var det kan passa in i planeringsprocessen. Underlaget för uppsatsen består av två parallella litteraturstudier och två kvalitativa semi strukturerade intervjuer, som genomfördes med dialogkunniga personer från två kommuner och med olika synsätt på naturvägledning som begrepp. Det teoretiska ramverket består av deliberativa demokrati ideal och även ett utomhuspedagogiskt perspektiv på lärande. Studien visar att naturvägledning, som den förstås i uppsatsen, kan användas vid dialogprocesser vid fysisk planering, dock inte utan vissa utmaningar och med deliberativa premisser för samtalet. Ett förslag ges där naturvägledare kan utgöra en slags tredje aktör i sammanhanget och som kan facilitera en upplevelsebaserad dialog mellan offentlig förvaltning och invånare. Lärande om naturvägledning kan på olika sätt erbjuda invånare kommunikativa verktyg till att kommunicera om sin relation till platsen som ska utvecklas samtidigt som tjänstepersoner från offentlig förvaltning kan skapa sin egna relation till platsen. Vilken plats naturvägledningen kan ta i fysisk planering ges förslag på som ett slags förarbete innan medborgardialog där reflektion och meningskapande till en plats får tid och utrymme att vecklas ut.