Vikten av värkförstärkning : individanpassad dosering av oxytocin

Sammanfattning: Syntetiskt oxytocin är en vanlig behandling under förlossning. Oxytocin används som induktionsmetod och för att behandla värksvaghet. För att diagnostisera värksvaghet behöver kvinnan vara i aktiv fas, men varken för diagnosen värksvaghet eller för begreppet aktiv fas råder konsensus. Konsensus saknas även för längden på en normal förlossning och det råder individuell variation. Idag administreras oxytocin utan hänsyn till Body Mass Index. Syftet med litteraturöversikten var att belysa om och i så fall hur dosen av syntetiskt oxytocin påverkas av kvinnans Body Mass Index under förlossning. Metoden var en litteraturöversikt med systematisk ansats. Databassökningen utfördes i CINAHL och PubMed. Artiklarna kvalitetsgranskades och 15 kvantitativa artiklar inkluderades. Artiklarna analyserades med integrerad analys med en induktiv ansats. Dataanalysen resulterade i fyra huvudkategorier: exponering av syntetiskt oxytocin, oxytocindos, infusionslängd/duration av oxytocininfusion och varierande förlossningsutfall. Tre subkategorier påträffades under huvudkategorin oxytocindos: genomsnittlig medelhastighet, administrerad totaldos och högsta infusionshastighet. Resultatet visade att dosen av oxytocin under förlossning delvis påverkas av kvinnans Body Mass Index. Det sågs att ett högre Body Mass Index ökar sannolikheten att exponeras med oxytocin under förlossning. Ingen entydighet gällande oxytocindos i relation till Body Mass Index sågs för övriga kategorier. Det sågs en viss antydan att kvinnor som induceras behöveren högre högsta infusionshastighet och totaldos i relation till ett högre Body Mass Index. Slutsatsen var att sannolikt påverkas oxytocinadministreringen av fler faktorer än kvinnans Body Mass Index. Då oxytocin är en vanlig förlossningsintervention behövs fortsatt forskning på hur oxytocin kan doseras på ett mer individanpassat sätt.