Friskrivningsklausuler - Har friskrivningsklausuler generellt någon betydelse i avtals hållbarhet?

Sammanfattning: Det skriftliga avtalet mellan två parter är en garant för den grundläggande avtalsrättsliga principen om att avtal skall hållas. Friskrivningsklausuler förekommer ofta som en central del i de allmänna avtalsvillkoren. Innehållet i standardavtal kan helt domineras av sådana klausuler. Vilken betydelse har de med avseende på friskrivningsklausulers rättsverkan. Har friskrivningsklausuler generellt någon betydelse i avtals hållbarhet? Det är först vid en samlad bedömning av avtalssituationen, som det går att avgöra om friskskrivningen med rättslig verkan begränsar eller utesluter parternas handlingsutrymme. Det är svårt för att inte säga omöjligt att genom någon allmängiltig definition åstadkomma en skarp avgränsning av friskrivningsklausuler gentemot övriga avtalsvillkor. Friskrivningsklausulens centrala moment är att den avser att på förhand, innan ansvaret aktualiserats inskränka ett ansvar eller en förpliktelse i förhållande till vad som annars skulle ha gällt. Det faktum att friskrivningsklausuler framförallt innebär inskränkningar i det ansvar som skulle gällt enligt dispositiv rätt ger samhället behov av att kontrollera användandet av friskrivningsklausuler. Standardavtalssystemet bygger på att utnyttja avtalsfriheten så långt det går till att avtala bort dispositiva regler till förmån för standaravtalens klausuler. I rättspraxis har det framkommit att friskrivningsklausuler upprättade av jämställda kommersiella parter är ett medvetet risktagande. Det är lätt att dra slutsatsen att det är godtagbart att ansvaret för dröjsmål och fel i kommersiella avtal utformas efter andra linjer än i den dispositiva köplagen. Det gäller så länge lösningarna upprätthåller en rimlig balans mellan parterna och friskrivningen inte omfattar grov vårdslöshet. Allmänt gäller att den som söker åstadkomma rättsligt hållbara friskrivningar bör uttrycka sig klart, iaktta balans mellan parternas rättigheter och skyldigheter samt kunna sakligt motivera avtalsutformningen