Kreditöverlåtelser - En jämförelse mellan svensk och engelsk rätt med särskild hänsyn till kreditsäkerheter

Sammanfattning: Krediten spelar en central roll i ett lands ekonomi. För företag och privatpersoner medger krediten möjlighet att finansiera den dagliga verksamheten samt att göra investeringar. Bankerna agerar normalt kreditgivare och den som erhåller kredit kategoriseras regelmässigt som kredittagare. På en banks balansräkning utgör lån och krediter en tillgång. I likhet med andra mer lättöverlåtliga tillgångar såsom obligationer och aktier kan banken i sin löpande verksamhet vilja överlåta krediter till andra kreditgivare. Denna överlåtelse benämns i detta arbete kreditöverlåtelse. Kreditöverlåtelser sker på väsentligen skilda vis i Sverige och England. I Sverige sker kreditöverlåtelsen på för svensk rätt sedvanligt vis genom att säljaren och köparen ingår ett avtal om överlåtelse av förevarande kredit. Skuldebrevslagens regler om enkla och löpande skuldebrev blir därvid tillämpliga. I England ses krediten som en immateriell tillgång som inte kan överlåtas på traditionellt vis. Istället för en traditionell överlåtelse har därför det engelsk praxis utvecklat tre metoder som i praktiken får verkningar som en överlåtelse. De tre metoderna skiljer sig dock på flera punkter från den traditionella svenska överlåtelser. Användandet av säkerheter såsom pant och borgen existerar inom både svensk och engelsk rätt, likaså huvudprincipen att en säkerhet följer med den kredit säkerheten häftar för vid en överlåtelse. Så är dock inte alltid fallet, och när lånedokumentationen saknar stadgande därom kan osäkerhet uppkomma om säkerhetens giltighet vid en överlåtelse av krediten som säkerheten häftar för. Detta problem torde bli särskilt aktuellt om engelska överlåtelseformer används inom det svenska rättssystemet, något som blivit vanligt i och med att engelska avtalsmallar används inom svensk jurisdiktion.