Konstruktionen av GärningsMannen - En diskursanalys av hovrättsdomar och gällande rätt

Sammanfattning: Inom ett demokratiskt samhälle är likhet inför lagen en av de viktigaste principerna. Men är den möjligt att uppfylla i praktiken? Går det överhuvudtaget att behandla människor lika trots att vi ständigt delar in varandra i olika kategorier? I Sverige idag tilldelas alla barn ett juridiskt kön redan vid födseln. Beroende på om barnet anses vara en flicka eller en pojke följer sedan helt olika förväntningar på vilka egenskaper hen ska ha. Uppdelningen av människor i kön, och föreställningarna om hur man ska bete sig beroende på vilket kön man tilldelats, påverkar oss ständigt. När en domare ska avgöra om det som en person har gjort ska ses som brottsligt eller inte är hen medveten om att hen dömer en kvinna eller en man och domarens föreställningar om personen riskerar påverka hens bedömning. Huvudsyftet med uppsatsen har varit att studera om, och i sådana fall hur, bilden av en ”riktig” brottsling, konstruktionen av GärningsMannen, skapas inom gällande rätt och i domar från hovrätterna. Detta har studerats med hjälp av en diskursanalytisk metod. För fastställandet av gällande rätt har även en rättsdogmatisk metod använts. Rättsfallsstudien har omfattat sexualbrotts- och misshandelsdomar, två brottstyper som på många sätt skiljer sig från varandra. Studien av gällande rätt har rört bestämmelserna om gradindelning, straffvärdering, påföljdsval, straffmätning, och nödvärn. Som utgångspunkt för studien har ett feministiskt och konstruktivistiskt synsätt använts och uppsatsen har även syftat till att studera hur föreställningar om kön, genus och sexualitet blir synliga inom konstruktionen av GärningsMannen. Som en hjälp härtill har teorierna om den heterosexuella matrisen, och den hegemoniska maskuliniteten, använts. Tre av de diskurser som påträffats inom gällanderättsmaterialet är: "man bör ge sig på en jämbördig motpart", "är man svag är man att se som offer, är man stark är man att se som gärningsperson", och "ju mer kontroll man har vid brottet desto mer klandervärd är man". Dessa har tillsammans med övriga diskurser visat på att de attribut som förknippas med en gärningsperson är samma attribut som förknippas med maskulinitet. GärningsMannen är konstruerad som någon som är stark och har kontroll, och bestämmelserna är uppbyggda utifrån en tvekampsituation där man mot man gör upp med varandra. Konstruktionen av GärningsMannen utgår alltså från en man. Detta bekräftas även av diskurserna inom hovrättsdomarna, där den överbryggande diskursen för kvinnliga gärningspersoner har varit: "kvinnor är egentligen inte förövare", och för manliga: "män är potentiella förövare". Kvinnors brottslighet ges en yttre förklaring då konstruktionen av GärningsMannen inte stämmer överens med deras genus. Föreställningar om maskulinitet går däremot enkelt att koppla till konstruktionen av GärningsMannen. Dock inte den hegemoniska maskuliniteten. Ju längre gärningen är från en tvekampsituation desto längre bort befinner sig GärningsMannen också från den hegemoniska maskuliniteten. Sammantaget visar diskurserna från hovrättsdomarna på att domstolen i sina bedömningar påverkas av vilket kön och genus gärningspersonen har. Likhet inför lagen fungerar alltså inte fullt ut i praktiken.