Alla våra patent tillhör er - eller? En undersökning av patentlöftens avtalsrättsliga bundenhet

Sammanfattning: Syften med denna uppsats har varit att undersöka och analysera patentlöftens (Engelska: patent pledges) avtalsrättsliga bundenhet i svensk rätt. Detta har dels handlat om att förstå och klassificera fenomenet patentlöften enligt svensk avtalsrätt, för att möjliggöra en undersökning av om patentlöften ska ses som avtalsrättsligt bindande. Det har dessutom handlat om att analysera ett begränsat antal utfästelser och krav, för att utreda om deras inklusion i patentlöftet riskerar att inverka menligt på den avtalsrättsliga bundenheten. Dessa utfästelser och krav har hämtats ur tidigare utvecklade taxonomier av patentlöften. Ett patentlöfte har i denna uppsats definierats som “ett offentligt åtagande som görs frivilligt av patentinnehavare om att begränsa utövandet av sin förbudsrätt, som görs till allmänheten i stort, eller åtminstone till stora delar av vissa marknader”. Denna definition bygger på en harmonisering av tidigare definitioner av fenomenet. Metoden som har använts i denna uppsats kan beskrivas som interdisciplinär. Dels har en litteraturstudie använts för att beskriva och analysera patentlöften som affärsfenomen eller samhälleligt fenomen. Dels har rättsdogmatisk metod använts för att beskriva och analysera patentlöften rent rättsligt. Genom att använda dessa två olika perspektiv och metoder tillsammans har en icke-rättslig och en rättslig syntax av patentlöften tagits fram och sammanförts. Genom att kombinera två metoder på detta sätt har en ny förenad metod skapats som är grunden för denna uppsats. Denna uppsats har visat att det finns två olika typer av patentlöften som skiljer sig kraftigt åt när det kommer till den avtalsrättsliga bundenheten: patentlöften med förhandlingskrav och patentlöften utan förhandlingskrav. Patentlöften med förhandlingskrav är i princip en inbjudan till förhandling, där den som vill utnyttja patenten behöver kontakta löftesgivaren för att få reda på vilka villkor denne är villig att licensiera ut patenten på, för att därefter inleda en förhandling. De uppfyller inte kraven för att utgöra bindande avtal eller anbud. Patentlöften utan förhandlingskrav är betydligt längre och mer detaljerade än patentlöften med förhandlingskrav, och innehåller olika villkor för användandet. Patentlöften utan förhandlingskrav kan antas direkt, utan kontakt med patentinnehavaren, genom att börja utnyttja den relevanta uppfinningen. Rättsläget är oklart när det kommer till den avtalsrättsliga bundenheten. Men om en part har utfärdat ett patentlöfte som den ämnar vara bindande, och den andra parten antar löftet och inrättar sitt beteende därefter, är det är mer troligt att HD skulle anse att det utgör ett bindande avtal, än att det inte gör det. Sannolikt skulle patentlöften anses vara bindande genom konkludent handlande i form av användning av den patenterade tekniken. Patentlöften utan förhandlingskrav kan därför, när de har antagits, ses som bindande avtal. De kan också ses som en typ av patentlicens, definierat som avtal där en aktör åtar sig att avstå från att utöva sin förbudsrätt till fördel för andra aktörer. Fyra utfästelser eller krav som kan inverka menligt på ett patentlöftes avtalsrättsliga verkan har identifierats: Att inkludera ett förhandlingskrav, att göra patentlöftet delvis offentligt, att inkludera ett icke-specificerat “FRAND-pris” och att inkludera en avkallsklausul (non-assertion-klausul). Utöver detta har ett antal utfästelser eller krav som antingen kan stärka avtalsbundenheten eller föra med sig avtalsrättsliga risker identifierats.