"Ja, de' blir så mycke' bättre" : En självobservation om att engagera funktionsnedsatta i ensembleverksamhet med hjälp av olika semiotiska resurser

Sammanfattning: I denna studie har jag genom att observera mig själv utforskat hur jag som blivande musiklärare undervisar vuxna, som har funktionsnedsättningar, i ensemble. Syftet har varit att undersöka vilka semiotiska resurser jag använder mig av då jag undervisar, hur de används och hur de förändras under arbetets gång. Som metod har jag använt mig av videoinspelning och kompletterande loggboksanteckningar. Ensemblegruppen bestod av ca tio vuxna med funktionsnedsättningar och två till fem lärare som vanligtvis arbetar med gruppen. Tillsammans hade vi fyra lektioner där jag undervisade i sång, instrument och ensemblespel. Resultatet presenteras med hjälp av följande teman: Lektion 1, Lektion 2 & 3 och Lektion 4. Vilka resurser jag använder mig av och hur dessa används beror i dessa fall främst på vilka instrument gruppen spelar. Resultatet diskuteras därefter utifrån vilka förutsättningar jag haft, det multimodala perspektivet och tidigare forskning.