Nyttjandet av resurser inom hälso- och sjukvård samt social sektor : En ny modell för utvärdering byggd på sammanförda individdata från utförare

Sammanfattning: Det svenska välfärdssystemet är ett komplext system som inkluderar en mängd olika servicefunktioner, olika former av stödjande verksamheter och olika finansieringsmodeller. Det kombinerar ett professionellt utförande med en serviceinriktning. Där finns en avsaknad av utvärderingar om hur individer utnyttjar de olika samverkande komponenterna i systemet. Komplexiteten begränsar möjligheterna till att studera interaktioner mellan dess olika delar. Termen ”kommundiagnos” introducerades i Sverige under 1970-talet. Under 1980- och 90-talet skapades inom flera svenska landsting speciella enheter vilka skulle ta fram ny kunskap för styrning baserat på information från dessa kommundiagnoser. I kommundiagnosen skulle administrativa, medicinska och samhällsdata vägas samman på ett systematiskt sätt för att ge information om befolkningen. Dessa resultat skulle sedan användas i politiska såväl som administrativa diskussioner om fördelning av resurser. Utnyttjandet och genomslaget av dessa kommundiagnoser har diskuterats. Resultat från gränsöverskridande analyser av särskilda behovsgrupper, förtidspensionerade, reser frågor om effektiviteten i välfärdssystemet.   I denna uppsats föreslås en ny form av metodik för att sammanställa information om olika delar av välfärdssystemet. En utvärderingsmodell utvecklades under det s.k. Oxelösundsprojektet, efter att ett försök att genomföra en kommundiagnos inte gett avsett resultat.   Modellen resulterade i värdefull ny information om konsumtionen av välfärdens resurser. Ny kunskap framkom även om individuell konsumtion av tjänster under processen ledande till förtidspension.