Internationella syndikerade lån ur ett associations- och mellanmansrättsligt perspektiv

Sammanfattning: Fenomenet syndikerade lån uppstod i USA redan på 1800-talet för att finansiera dyra investeringar, men spred sig inte till Europa förrän efter andra hälften av 1900-talet. Syndikerade lån är numera en vida använd finansieringsform och enligt vissa författare den viktigaste finansierings-formen under andra hälften av 1900-talet. Processen kan enkelt förklaras på följande sätt: låntagaren tar kontakt med en bank för att få hjälp att sammanföra ett antal banker. Denna bank blir arrangörsbank vars uppgifter, förutom att sammanföra långivare, är att förhandla fram ett låneavtal. De banker vilka accepterar inbjudan ingår i banksyndikatet. Då låneavtalet är slutförhandlat återstår att välja agentbank. Det kan vara vilken som av de i banksyndikatet ingående bankerna men ofta får arrangörsbanken även den rollen. Agentbankens uppgifter tar vid då låneavtalet är slutförhandlat och dess viktigaste uppgifter är att sköta penningtransaktioner, inhämta löpande information om låntagaren samt i vissa låneavtal att säga upp låneavtalet om låntagaren av olika anledningar inte fullföljer sina förpliktelser, ett så kallat event of default. Huvudsyftet med denna uppsats är att företa ett studium med associations- och mellanmansrättslig utgångspunkt i vilken påverkan associationsrätten och mellanmansrätten får för de olika intressenterna i ett banksyndikat. Jag avser att belysa arrangörs- och agentbankernas agerande samt hur dessa ses utifrån ett associationsrättsligt och ett mellanmansrättsligt perspektiv. Uppsatsen har koncentrerats på nordisk rätt men det är inte möjligt att bortse från de många internationella influenserna inom området, främst från England och USA. Jag anser att ett banksyndikat uppfyller de associationsrättsliga rekvisiten och därmed är att se som ett enkelt bolag. Det gäller emellertid endast i teorin då det i låneavtalet skrivs in ett bestridande av att klassas som association eller liknande. Det innebär att ett banksyndikat i praktiken inte är att se som en association. Vad gäller mellanmansrättsliga aspekter har jag valt att koncentrera uppsatsen kring arrangörs- och agentbankerna för att utröna hur deras roller påverkas av mellanmansrätten. Det föreligger föga troligt att arrangörsbanken under normala fall får en mellanmansrättslig roll då den vid utgivandet av information memorandum numera friskriver sig från informationen vilken bara bygger på låntagarens information. Vidare saknar arrangörsbanken under slutförhandlingarna av låneavtalet befogenhet att binda övriga syndikatmedlemmar då varje syndikatmedlem undertecknar sin del av lånet själva. Agentbankens uppgifter är normalt strikt reglerade i låneavtalet och det lämnas då inte utrymme för agentbanken att agera på egen hand. Det förekommer emellertid låneavtal där det lämnas öppet för agentbanken att utan att konsultera banksyndikatet säga upp lånet. Under sådana omständigheter är agentbanken troligen att se som mellanman.