Bärighetsutredning av sekundära ballastmaterial

Sammanfattning: Sammanfattning Behovet av krossmaterial ökar och i takt med ökande priser på bitumen samt svårigheten att få tag på krossmaterial i städerna så behöver man komma på nya sätt att bygga vägar. Ett sätt att minska mängden krossmaterial och bindemedel som används vid nybyggnation är att nyttja sig av sekundära ballastmaterial, alltså betong- och tegelkross samt asfaltgranulat. Det finns ingen större tilltro till denna typ av material i vägkonstruktioner. Detta på grund av en brist på uppföljning. I denna undersökning jämförs vägkonstruktioner i Malmö som byggts med sekundära ballastmaterial i obundna lager med konventionella vägar. Man genomför en bärighetsutredning med hjälp av fallviktmätningar för att kunna säga något om de ingående lagerna i vägen. En fallviktsmätning simulerar en överfart med ett lastbilshjul genom att anbringa en kraftpuls på vägen. Intill lastpulsen mäts vägens rörelser med sensorer på olika avstånd från kraftcentrum. Dessa rörelser kallas deflektioner, och mäts i µm. Med resultatet från fallviktsmätningen dras slutsatser om konstruktionen undertill. På några av vederbörande konstruktioner har det även genomförts en vägytemätning. Detta gav underlag för hur spårdjupsutvecklingen på konstruktionerna sett ut. Det konstaterades att asfaltkross- och asfaltgranulat med tiden härdat och efterpackats i sådan utsträckning att konstruktionen i vissa fall fördubblat sin styvhet. Resultatet av konstruktioner innehållandes betong- och tegelkross frambringade att styvheten nästan förblev oförändrad över tid. Det argumenterades för att konstruktionen i fråga är lämplig på sitt geografiska läge men att det inte bör anläggas sådana vägar på platser där vägen kategoriseras som trafikklass 1 eller större i väg 94. Nyckelord: Bärighet, fallviktsmätning, deflektion, SCI, BDI, BCI, sekundära ballastmaterial, tegelkross, betongkross, asfaltgranulat, deflektionsbassäng, passningsräkning, Excel, spårbildning, ytmodul.