Lek och lärande i förskolan : En kvalitativ studie om leken som ett pedagogiskt verktyg för utveckling och lärande

Sammanfattning: Syftet med studien är at studera förskollärares uppfatning om leken som pedagogiskt verktyg för at främja utveckling och lärande hos barnet. Studien behandlar förskollärares syn på leken som fenomen samt lekens betydelse för utveckling och lärande. Studien belyser förskollärares syn på undervisning och tillvägagångsät i förskolans verksamhet. För at besvara studiens frågeställningar har en kvalitativ metod använts. Genom semistrukturerade intervjuer har förskollärare fåt dela sina uppfatningar om leken som et pedagogiskt verktyg samt lekens betydelse för barns utveckling och lärande. De teoretiska begreppen som legat till grund för analysering är: undervisning, lekresponsiv undervisning samt scafolding. Jag har använt tematisk analys som metod för at bearbeta och förstå insamlade data. Resultatet visar at förskollärare ger utryck för och ser leken som innehållsrik och viktig för barns utveckling och lärande. At lek skapar förutsätningar för at utveckla olika förmågor. Studien visar at lek och lärande kan integrera med varandra men det krävs en medvetenhet och lärarskicklighet för at skapa förutsätningar för deta. I resultatet tyder förskollärarnas utsagor på at leken har stor betydelse för barns utveckling och lärande och samtliga respondenter använder leken som et pedagogiskt verktyg. Resultatet visar at det fnns många likheter i förskollärares förhållningsät men studien visar även på skillnader och svårigheter at få leken och lärandet at integrera med varandra. De slutsatser som gjorts är at ämnet kräver vidare forskning då det enligt resultatet fnns fertydiga svar kring hur lek och lärande integrerar med varandra samt hur leken används som et pedagogiskt verktyg.