Prepositionsbruk i vikingatida runinskrifter : En beskrivning av prepositionernas bestånd, former och rektion

Sammanfattning: Denna uppsats har två mål. Det första målet är att ge en omfattande överblick över samtliga tillgängliga vikingatida runinskrifters prepositionsbestånd och -former, vilket innefattar en presentation av de prepositioner som använts i dessa inskrifter samt en förklaring till ortografiska skillnader i prepositionernas representation. Denna överblick avslutas med en förklaring av prepositioners olika skrivningsformer som kan förklaras med utvecklingar inom ljudsystemet samt felskrivningar. Det andra målet är att genomföra en undersökning av prepositionsfrasens rektioner som baseras på Lena Petersons (1991) behandling. Syftet med denna undersökning är, utegående från korpusen Samnordisk runtextdatabas 2014, att spåra och förklara semantiska avvikelser i samtliga tillgängliga vikingatida runinskrifter. Resultatet av rektionsundersökningen visar i enlighet med Petersons resultat att den grammatik som används i vikingatida runinskrifter är stabil och att de avvikelser som rör semantiken är så pass få att de mycket väl kan baseras på fakultativa beslut från runristarnas sida och inte nödvändigtvis på förändringar i grammatiken. Ett fåtal avvikelser kan dock ha grammatiska förklaringar. Det finns en viss tendens till att egennamn står i nominativ efter prepositioner och att ackusativ används istället för dativ, vilket kan tolkas som ett väldigt tidigt tecken för senare kasus-sammanfall. Med tanke på hur sällan dessa avvikelser förekommer, är det dock tveksamt om man kan dra några generella slutsatser utifrån dem. Av detta resulterar enligt min mening att de fakultativa reglerna har sitt ursprung å ena sidan hos runristaren, som i de flesta fallen har anledning för att använda den använda formen, och å andra sidan hos dagens läsare, som saknar förståelse för vissa drag i det dåtida språkbruket.