Man måste leva för att orka dö : En kvalitativ studie om döende & sörjande människor och hur de reflekterar och känner kring döden

Sammanfattning:               Syftet med studien var att undersöka hur präster och diakoner genom sin yrkesutövning upplever att döende och sörjande människors reflekterar och känner kring döden. För att svara an på syftet användes en kvalitativ metod i form av en tematisk analys. Datainsamlingen gjordes genom sju intervjuer, där en semistrukturerad intervjuguide användes. Kriterierna för deltagarna var att ha en yrkesroll som präst eller diakon och att ha erfarenhet med döende och/eller sörjande människor. Den tematiska analysen genererade sju teman för att besvara de två frågeställningarna. Temat Livsåskådning och dödsprocessen beskriver hur reflektion kring livet och mötet med döden naturligt uppstår för de flesta människor, men ger sig till uttryck på olika sätt.   Känsloregistret hos döende ger en bild av hur olika situationer och livssituationer betingar olika känslor, men även här finns det sammanfallande känslouttryck. Dödsacceptans beskriver i vilken grad respondenterna upplever att de döende kommer till en acceptans eller ej.  Betydelsen av relationer framhäver hur essentiellt det är att ha byggt goda relationer i livet, och visar hur detta påverkar dödsprocessen. Den sista fasen in i döden beskriver hur människor växlar mellan liv och död i det sista skedet. Rädsla för att prata om döden handlar om hur många människor undviker att prata om och förhålla sig till döden och döende. Sörjandes sorgeprocess beskriver reflektioner, reaktioner och känslor som respondenterna ser och upplever hos sörjande människor. Resultatet visar att reflektioner och känslor hos döende människor i hög grad är situationsbetingade. Dock finns det ett tydligt sammanhang mellan hur man levt livet och hur man möter döden. När det gäller sörjandes sorgeprocess är tomhetskänslor centralt, men även en upplevd närvaro av den döde.