“JAG BEHÖVER INTE SITTA OCH FUNDERA ÖVER HUR ETT ÄPPLE FUNKAR”

Detta är en Kandidat-uppsats från Göteborgs universitet/Institutionen för neurovetenskap och fysiologi

Sammanfattning: Bakgrund Fibromyalgi är ett vanligt förekommande kroniskt smärtsyndrom som negativt påverkar individens förmåga att utföra dagliga aktiviteter. Stigmatisering och oförståelse från omgivningen kring sjukdomen har negativ påverkan på sociala relationer samt kontakt med arbetsplats och sjukvård. När individer förhindras delaktighet i aktivitet utsätts de för aktivitetsorättvisa, vilket påverkar hälsan negativt. Studien ämnade därför utforska om och isåfall hur personer med fibromyalgi upplever aktivitetsorättvisa. Syfte Syftet med studien var att utforska om och isåfall hur personer med fibromyalgi upplever aktivitetsorättvisa. Metod En kvalitativ intervjustudie med deduktiv ansats genomfördes med personer med fibromyalgi. Intervjuerna analyserades genom en riktad innehållsanalys där begreppet aktivitetsorättvisa användes som teoretisk grund. Resultat Personer med fibromyalgi kan uppleva aktivitetsorättvisa i form av aktivitetsapartheid, aktivitetsdeprivation, aktivitetsobalans och aktivitetsalienation. Det är svårt att särskilja de olika formerna av aktivitetsorättvisa eftersom de kan upplevas samtidigt, vara relaterade till och gå in i varandra. Upplevelserna av aktivitetsorättvisa medförde bland annat känslor av hopplöshet och meningslöshet, samt att deltagarna kände sig förhindrade att delta i aktivitet. Aktivitetsorättvisa kan uppstå till följd av både fibromyalgi och samhällets uppbyggnad och gav stor påverkan på vardag och hälsa. Arbetsterapeuter kan vara en del i skapandet och upprätthållandet av aktivitetsorättvisa. Slutsats Författarna kan se att det finns ett behov av ett större fokus på aktivitetsrättvisa i arbetsterapeutiska insatser för personer med fibromyalgi såväl som för andra personer. Det finns ett behov av att förtydliga definitionen av begreppen eller att arbeta mot aktivitetsorättvisa utifrån andra perspektiv. Det finns även ett behov av ökad kunskap om hur arbetsterapeuter som en del av exempelvis hälso- och sjukvårdssystemet kan bidra till att utsätta personer för aktivitetsorättvisa. Detta ger implikationer för vidare studier.

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)