Är handboll en maskulin arena?

Sammanfattning: Syftet med uppsatsen har varit att beskriva symbiosen mellan samhällets normer och den mediala bilden av herr- och damhandboll i Sverige. För att göra detta har både en kvalitativ och kvantitativ innehållsanalys applicerats på två av Skånes mest lästa dagstidningar; Sydsvenskan och Skånska Dagbladet. Studien har utgått ifrån Lugis herr- och damlag. Materialet har studerats genom Iris Marion Youngs teori om kulturell dominans som anspelar på vem som drar nytta av vem i samhället. Ytterligare har kroppslig normering använts, som anspelar på att kvinnors kropp är begränsad i uttryck, rörelser och rumslighet, där Young menar att kvinnor ser sig omgivna av gränser som inte får överskridas. Resultatet visar att herrlaget får ett större utrymme i tidningarna, dels i fler artiklar per match och dels längre artiklar. Bild till artiklarna visar en kroppslig normering där herrspelarna porträtteras högt upp i luften och damspelarna nere på marken. Genom uttalanden av tränare och spelare samt hur journalisten skriver framhålls en prestationsinriktad individualistisk sida hos herrarna. Genom att damtränaren i majoritet av fallen uttalar sig om damspelarna visas ett beroendeförhållande till en maskulin figur. När damspelarna själva uttalar sig visar de en ödmjukhet och höjer laget före sina egna insatsen. Det är dock svårt att veta om det är tidningarna som påverkar normen i samhället eller om det är normen i samhället som påverkar tidningarna. Slutsatsen av studien visar att kvinnor blir kulturellt dominerade av män genom att damspelarna inte får samma mängd eller rika porträttering i media som handbollsherrarna.