Stationen i stadsrummet : landskapet runt Stockholms tunnelbanestationer

Sammanfattning: Stockholms Stad beskriver i sin översiktsplan att stadens attraktivitet är viktig, inte bara för Stockholm utan också för dess funktion som motor för hela Sverige. Man ser utmaningar kring framtida transportinfrastruktur - gång, cykel och kollektivtrafik, och också att stadsbyggandet ska utvecklas ur ett socialt, hållbart perspektiv, med god kvalitet och god arkitektur. Man ser också hur det omfattande stadsbyggande som staden har framför sig blir en möjlighet för utveckling och förbättring och man ser framför sig en tät och sammanhållen stad där bebyggelse och grönt samspelar (Stockholms stad 2018). Jag ser framför mig hur en uppdaterad bild av hur det kan vara att spendera tid i stationsområdet kan bidra till ökat kollektivt resande och leda till en stadsplanering fokuserad på att minska bilåkandet. Tunnelbanestationen har ofta en central placering i stadsmiljön och jag ser en outnyttjad potential, ur ett socialt och ur ett stadsplaneringsmässigt perspektiv, för hur stationsomgivningen bättre kan användas. Jag ville med examensarbetet undersöka och identifiera tillkortakommanden i miljön runt Stockholms tunnelbanestationer angående funktion, sociala aspekter, planering och rumslighet – från gångtrafikanters och pendlares perspektiv. Jag ville också generellt diskutera och presentera förslag på principer som visar hur miljön runt stationer kan gestaltas på ett mer medvetet sätt för att göras attraktiva och fungera som sociala mötesplatser integrerade i stadsmiljön. Slutligen ville jag omsätta principerna i ett förslag på omvandling av miljön runt tunnelbanestationen S:t Eriksplan. Omvandlingen gjorde platsen till en man faktiskt vill besöka och inte bara en plats som övervägande används som passage. Platsen interagerar efter omvandlingen med sin omgivning på ett helt annat sätt än tidigare. Med nya sittplatser, tillgång till mat och dryck, skydd från väder och med grönska som både skapar nya rumsligheter och avskärmar besökare från omgivande trafik, är platsen nu anpassad för den gående. De många människor som redan använder platsen för resande med tunnelbanan skapar goda förutsättningar för att göra platsen välbesökt. Funktion, form och färg har justerats så att den mentala bilden av platsen nu påminner om den av ett torg. Jag hoppas att examensarbetet kan bidra med kunskap och idéer om hur stationsomgivningar i stadsmiljö kan integreras i stadslandskapet och upplevas som attraktiva platser.