Andra världskrigets bunkrar i Sverige och Norge : Skånelinjen och Narvik ur ett kulturarvsperspektiv

Sammanfattning: Uppsatsen syftar till att belysa moderna lämningar som kulturarv, i synnerhet andra världskrigets (1939-1945) bunkrar i Sverige och Norge. Bunkrar/värn syftar till anläggningar kopplade till militär aktivitet och krigsföring. En jämförande kulturarvsanalys har gjorts mellan bunkrar i Narvik samt längs Skånelinjen för att kunna diskutera ländernas tillvägagångssätt gällande kulturarvsprocesser. Vidare eftersträvades en förståelse i huruvida bunkrarna ingår i ett mörkt kulturarv och platserna i en mörk turism. Uppsatsen avser också att få en förståelse i hur allmänheten ser på värnen och dess historia och om de ingår i ett nationellt kulturarv, därför genomfördes en enkätundersökning. Fältbesök till ett flertal värn i Skånelinjen och Narvik har gjorts för att få en uppfattning om bunkrarna. Eftersom Sverige inte medverkade i kriget medan Norge var delaktiga var det av intresse att urskilja likheter och skillnader. Vidare var Narvik en intressant plats att analysera med tanke på dess stora medverkan och påverkan i kriget. Skånelinjen valdes på grund av att det var Sveriges enda försvar mot främmande makter under andra världskriget.  Studien kom att resultera i att moderna arkeologiska lämningar inte är lika skyddade som äldre lämningar i Sverige och Norge. Värnen i båda länderna är inte skyddade av någon lag men kan gå under särskilda bestämmelser. Vidare var de svenska värnen bättre bevarade, förmodligen på grund av att Sverige inte fick utstå förtryck och ockupering. Skyltar, böcker och digitala plattformar finns att tillgå om de svenska värnen. Inget liknande finns om Narviks värn. Enkätsvaren utföll i att ländernas befolkning anser att de är bevaringsvärdiga och del av ett inofficiellt kulturarv. Dessutom skulle värnen kunna ingå i ett mörkt kulturarv och mörk turism.