Finmotorikens betydelse för skrivinlärningen ur ett lärarperspektiv

Sammanfattning: Abstrakt Syftet med denna studie är att bidra med kunskap om lärares uppfattning och förståelse om och för handskriftens betydelse för elevers finmotoriska utveckling i svenskundervisningen i årskurs 1 – 4.  Detta för att belysa vikten av att fortsätta använda handskriften i skrivinlärningen. I denna studie har en kvalitativ metod använts vid intervjuer av respondenterna. Studiens teori baseras på det sociokulturella perspektivet och pragmatismen. En fenomenografisk forskningsansats har använts i studiens bearbetning, tolkning och analys av den insamlade datan. Resultatet har diskuterats mot bakgrund och tidigare forskning samt utifrån det sociokulturella perspektivet och pragmatismens syn på lärande. Resultatet visar att oavsett vilken metod lärare väljer att använda, handskrift eller tangentsinlärning, behöver eleverna olika övningar för att träna handen och finmotoriken, eftersom eleverna behöver kunna forma bokstäverna för att kunna skriva enkla texter med en läslig handstil. I resultatet framkommer det även att några lärare använder en form av ASL-metod i sin undervisning och är eniga om att handskriften behöver användas parallellt med tangentbordet.