Jag är hellre medusa än en musa : Grotesk femininitet i skräckromaner: En analys av det feminina som skräckinjagande i Mona Awads Bunny och Rachel Harrisons Cackle.

Sammanfattning: Denna uppsats har analyserat gestaltningen av det feminina som skräckinjagande i de två gotik- och skräckromanerna Bunny (2020) av Mona Awad och Cackle (2022) av Rachel Harrison. Den metod som har använts har varit en textnära läsning av novellerna och den teori som analysen har utgått ifrån har huvudsakligen varit Maria Margareta Österholms avhandling Ett flicklaboratorium i valda bitar – Skeva flickor i svenskspråkigprosa från 1980 till 2005 (2012) som behandlar Mary Russos begrepp gurlesken och dess olika former, Sandra M. Gilbert och Susan Gubars teori om den internaliserade manliga blicken i deras bok The madwoman in the attic, The woman writer and the nineteenth-century literary imagination (1979), och Yvonne Lefflers teori om skräckberättelsens förmåga att väcka känslor hos läsaren i hennes bok Horror As Pleasure (2000). Syftet var att undersöka hur romanerna förhåller sig till sammanflätningen av det skräckinjagande och det feminina. Analysen har visat att den internaliserade och objektifierande blicken på kvinnorna är en viktig del i hur de skräckinjagande elementen framställs både groteska och hotfulla – särskilt vid framställningen av det feminina och kvinnomonster. Jag behandlar i den avslutande diskussionen hur det feminint monstruösa i dessa två romaner har förskjutits till ett mittemellanförskap som förhåller sig till förmågan hos publiken att konceptualisera situationerna.