Kartläggning av dystoki hos katt och bedömning av APGAR för att utvärdera neonatal viabilitet hos kattungar

Sammanfattning: Neonatal mortalitet hos kattungar är ett utbrett problem inom veterinärmedicin och ses i varierande grad både vid vaginal förlossning och dystoki. Dystoki är ett akut tillstånd som definieras som förlossningssvårigheter eller oförmåga att förlösa fostret vaginalt genom förlossningskanalen. Trots den höga dödlighetsstatistiken förekommer relativt få publicerade studier om metoder och tekniker för att reducera mortaliteten vid födsel inom smådjursmedicin, i synnerhet beträffande katter. Inom humanvården används APGAR som är ett poängsystem för neonatal bedömning postpartum. Bedömningen sker utefter poängsättning av fem kliniska parametrar från 0–2 som summerat resulterar i en totalpoäng på 0–10, vilket ger en indikation på den nyföddes viabilitet. Syftet med denna studie var att kartlägga fall av dystoki hos katt som inkom till Universitets-djursjukhuset i Uppsala, samt att analysera den neonatala dödligheten som medföljde. En ytterligare frågeställning som skulle besvaras i studien var hur stor andel av honkatterna som fick medicinsk behandling respektive kejsarsnitt, samt om det fanns signifikanta skillnader i behandlingen beroende på om honkatten var <4 eller ≥4 år gammal. Studien syftade även till att evaluera pålitligheten av APGAR för att utvärdera viabilitet och för att identifiera riskpatienter hos neonatala kattungar kort efter födsel. Studien omfattade två delar: den initiala delen var en kvantitativ retrospektiv journalgenomgång av honkatter diagnostiserade med dystoki under studieperioden 2021-01-01 till 2022-12-01; den andra delen bestod av en enkätundersökning riktad till kattuppfödare med avsikt att utvärdera APGAR på nyfödda kattungar under studieperioden 2022-09-19 till 2022-12-01. Fisher’s exact test användes för att påvisa statistisk skillnad i behandling avseende honkattens ålder. Resultatet av denna studie visade att andelen dödfödda i samband med dystoki var 35,2 % med en total neonatal mortalitet på 47,5 % innan utskrivning. Synliga kongenitala defekter fastställdes hos 10,7 % av kattungarna från nio olika kullar. Majoriteten (82,4 %) av honkatterna undergick behandling via kejsarsnitt, varav 64,7 % opererades utan föregående medicinsk behandling. Ovario-hysterektomi i samband med kejsarsnitt utfördes i 60,7 % av fallen. Medicinsk behandling administrerades till åtta av 34 honkatter, vilket gav ett totalt framgångsrikt resultat på 25 %. Det var ingen signifikant skillnad i typ av behandling avseende de två åldersgrupperna. Av 13 påbörjade enkäter inkluderades tre i den enkätbaserade delen av studien, vilket omfattade tre honkatter med totalt 13 kattungar. På grund av otillräckligt deltagande och en begränsad studiepopulation kunde inga slutsatser dras om tillämpning av APGAR på neonatala kattungar. Sammanfattningsvis tyder studieresultaten på att dystoki hos katt är ett kritiskt tillstånd som utgör en väsentlig riskfaktor för avkomman och kan uppnå en neonatal mortalitet på 47,5 %. APGAR är en etablerad metod inom humanvården som har potential att reducera mortaliteten hos nyfödda inom veterinärmedicin. Trots att inga slutsatser kunde dras om tillämpning av APGAR på katt utifrån denna studie, indikerar resultaten och tidigare fynd på att det finns möjlighet för praktisk användning av APGAR även på neonatala kattungar.