Är genterapi medierad av adenoassocierat virus en effektiv och säker behandling mot hemofili A och B ur ett långsiktigt perspektiv? : En systematisk litteraturstudie

Sammanfattning: Bakgrund - Hemofili A och B är X-kromosombundna blödarsjukdomar, som beror på genetiska avvikelser i de gener som kodar för koagulationsfaktor VIII respektive IX. I dagsläget förlitar sig hemofilipatienter på kontinuerliga intravenösa injektioner med faktorkoncentrat, för att förhindra att potentiellt livshotande blödningar uppstår. Genterapi med rekombinanta adeno-associerade virus (AAV) skulle kunna erbjuda ett kurativt behandlingsalternativ, genom införandet av friska arvsanlag i hepatocyter. Syfte - Syftet med den här litteraturstudien var att undersöka huruvida genterapi medierad av AAV-vektorer är en effektiv och säker behandling mot hemofili A och B ur ett långsiktigt perspektiv. Metod - Studien är genomförd som en systematisk litteraturstudie och är baserad på sex originalartiklar framsökta via databasen PubMed, med sökorden "hemophilia AND gene therapy". Specificerade sökkriterier användes för att underlätta relevansbedömning och valet av artiklar. Resultat - En ökad endogen koagulationsfaktorproduktion kunde påvisas hos majoriteten av studiedeltagarna efter genterapibehandlingarna. Sammantaget observerades också en väsentlig blödningsreducering och en minskad faktorkoncentratanvändning. Störst förbättring noterades i de kohorter som erhållit högre genterapidoser eller den muterade faktor IX Padua-genen. Ingen immunrespons mot transgenprodukten detekterades i någon studie. Däremot sågs ett humoralt immunsvar mot AAV-kapsiden hos samtliga studiedeltagare. En mycket stor variation i T-cellssvar mot AAV-kapsiden kunde noteras. Förhöjda nivåer av alaninaminotransferas (ALAT) var den vanligast förekommande incidenten, men samtliga fall kunde framgångsrikt behandlas med glukokortikoidpreparat. Slutsats - Genterapibehandling med rekombinanta AAV-vektorer mot hemofili A och B förefaller effektiv och säker. Förhöjda ALAT-nivåer återstår dock som en behandlingsproblematik. Längre uppföljningar av fler genterapibehandlade hemofilipatienter krävs, för att kunna dra några definitiva slutsatser, väga risker mot nytta, samt optimera och individanpassa doser.