Mansframträdandet - samtal om tillblivande av maskulinitet i fokusgruppsintervjuer med 60-talister och 90-talister

Sammanfattning: Med hänvisning till statistik som påvisar en ökning av både antalet anmälda och lagförda våldtäkter efter senaste reformen av sexualbrottslagstiftningen ämnar denna uppsats skapa förståelse för den del av maskulinitetstillblivandet som resulterar i ett problematiskt beteende. Genom att intervjua fokusgrupper av män från två olika generationer har studien strävat efter att med hjälp av en tematisk analys skapa förståelse för hur maskuliniteten etableras samt vad som skiljer etablerandet av maskulinitet mellan olika generationer, såsom generationsbegreppet definieras av Mannheim. Studiens förhoppning är att de generationella likheterna och skillnaderna ska beskriva hur framliden processen mot ett mer jämställt samhälle är samt ge ledtrådar om ytterligare nödvändiga åtgärder. Studien visar att maskulinitetstillblivande hos männen som deltagit i studien sker genom att fortlöpande tillgodogöra sig erfarenheter och kunskap som livet naturligt presenterar för dem. Maskulinitetstillblivandet är också färgat av olika samhällsföreteelser som presenterats bland annat i media och som också skapat olika typer av skam hos de intervjuade. Skillnader mellan de olika generationerna är att den äldre generationen i högre utsträckning definierar kön som biologiskt och anser att män och kvinnor har olika psykologiska egenskaper. För maskulinitetstillblivandet bidrar en sådan inställning till kvarhållande av ett maskulint beteende som idag anses vara både problematiskt och kriminaliserat. Den yngre generationen framhåller istället dikotomin manligt/kvinnligt som mindre betydelsefull och förklarar social uppdelning som följd av individuella egenskaper och intressen. En sådan inställning bidrar till ett mer öppet och tillåtande maskulinitetstillblivande.