Från ickeplats till plats : en diskussion kring gestaltning av Burgårdsplatsen i Göteborg

Sammanfattning: Examensarbetet består av dels en litteraturstudie och dels av två gestaltningsförslag för Burgårdsplatsen i Göteborg, en liten, centralt belägen plats som jag definierar som en ickeplats i staden. Arbetet syftar till att uppmärksamma stadens små glömda rum och reflektera kring hur man kan förhålla sig till dessa. Idag bor mer än hälften av jordens befolkning i städer och andelen förväntas stiga till 75 procent innan år 2050. I takt med att världen blir alltmer urbaniserad och städerna förtätas ställs högre krav på de urbana miljöernas kvalitet. Modernistiska planeringsideal sägs ha bidragit till att många städer har lågt prioriterade offentliga platser. Oplanerade, odefinierade rum formades mellan husen som ett resultat av den modernistiska planeringsstrategin med trafikseparering, zonering och fokus på enskilda byggnader. Idag ser planeringsidealen annorlunda ut med ett större fokus på den mänskliga skalan och humanistiska värden. Trivsamma stadsrum utgör mötesplatser som spelar en viktig roll för den sociala hållbarheten och gynnar det sociala livet i städerna. Ungdomar utgör en ibland åsidosatt och oönskad grupp i offentligheten. Samtidigt utgör stadens offentliga rum viktiga platser där ungdomar konfronteras med nya situationer och andra människor. Ungdomar söker sig till olika typer av platser med varierande rumsliga och sociala egenskaper. De använder offentliga platser som gator och torg men de kan också finna undangömda och överblivna platser i staden där inga andra vistas. Trots att Burgårdsplatsen är en centralt belägen plats som dagligen passeras av många människor betraktar jag den som en överbliven ickeplats i staden. I arbetet görs en litteraturstudie kring platsbegrepp och jag reflekterar över vad som gör en plats till en plats. Det finns flera sätt att se på vad en ickeplats kan vara för något. Det kan handla om misslyckade fysiska strukturer utan funktion och användning eller avsides platser som har ett egenvärde då de används informellt av vissa grupper. Många hävdar dock att det är de modernistiska planeringsidealen som har gett upphov till stadens ickeplatser. Utifrån litteraturstudien gör jag en egen tolkning av begreppet ickeplats där jag definierar det som just en plats som blivit över, en oplanerad och odefinierad plats. Genom spontanintervjuer med förbipasserande på Burgårdsplatsen får jag stöd för min tes att Burgårdsplatsen är en urban ickeplats. Examensarbetets titel Från ickeplats till plats syftar till de två gestaltningsförslagen som på olika sätt utvecklar Burgårdsplatsen till en mötesplats från att ha varit en bortglömd ickeplats. Ett av förslagen är av tillfällig karaktär och särskilt riktat mot ungdomar som målgrupp. Där förhåller jag mig till platsens verkliga förutsättningar och begränsningar. Det andra förslaget som jag kallar permanent har ingen specifik målgrupp, är mer visionärt och ekonomiskt obegränsat. Under arbetets gång blev det tillfälliga förslaget förverkligat och Burgårdsplatsen kan därför beskrivas utifrån tre tillstånd: I utgångsläget är det en bortglömd ickeplats som många människor dagligen passerar men där ingen stannar upp. I nästa fas, då förslaget blivit byggt, har jag har analyserat och dokumenterat användningen av platsen och jämfört mina intentioner med hur det faktiskt blev. Det tredje tillståndet är en visionär framtidsbild av hur platsen skulle kunna se ut och fungera med en permanent utformning. I examensarbetet diskuterar jag huruvida det är berättigat att programmera en ickeplats, det tillfälliga kontra det permanenta, det vill säga hur temporär gestaltning skiljer sig från permanent samt om alla offentliga platser bör vara utformade för alla.