Det estetiska programmets sångundervisning – ur ett mästarlärande perspektiv

Sammanfattning: Sammanfattning:Syfte med denna studie är att beskriva hur den individuella sångundervisningen kopplad till det estetiskaprogrammet förstås i relation till de teoretiska begreppen mästarlära och praxisgemenskap, samt att beskriva hursånglärarnas mediering ser ut i undervisningssammanhanget. För att söka svar på dessa frågor har detgenomförts observationer av tre sånglärares undervisning. Sånglärarna har också blivit intervjuade. Demedverkande sånglärarna är verksamma på en kommunal musikskola i Västsverige.Observationerna visar att undervisningen till stor del består av att eleverna imiterar sånglärarens förebildandehandlingar. De förebildande handlingarna kan bestå av kroppslig gestaltning, sång och talsång. Det visar sigockså att scaffolding är ett begrepp som beskriver hur undervisningen går till. Sånglärarna i studien kanbeskrivas som scaffolding masters.Även om den individuella sångundervisningen som är kopplad till det estetiska programmet har en formellstruktur kan det ändå urskiljas en struktur med mästarlära-liknande karaktär.Praxisgemenskapen som mästarläran äger rum visar sig svår att definiera på ett exakt vis men det mest centrala igemenskapen tolkas till att vara utvecklande av sångfärdigheter. Studien visar även uppfattningar som delas avsamtliga medverkande sånglärare. Dessa gemensamma uppfattningar tolkas också som en del avpraxisgemenskapen.Med denna studie visas sångundervisningen i relation till vetenskapliga begrepp vilka består av teorier koppladetill sociokulturellt lärande. På detta sätt kan sångundervisningen ses ur ett perspektiv baserat på en vetenskapliggrund, även om den möjligen från början är ursprungen ur traditioner. Att skolans undervisning skall varabaserad på vetenskaplig grund är en paragraf som finns fastställd i den kommande skollagen (010). På detta sättäger denna studie relevans för verksamma sånglärare och blivande sånglärare.