Att vara eller icke vara närvarande - En analys av möjligheterna att döma den tilltalade i sin utevaro

Sammanfattning: I svensk rätt finns det en huvudregel i 21 kap. 2 § rättegångsbalken om en skyldighet för en misstänkt i brottmål att närvara vid huvudförhandling i tingsrätt och hovrätt. En sådan skyldighet finns inte om målet kan avgöras utan att den misstänkte är närvarande och närvaron kan antas vara utan betydelse för utredningen. Är den misstänkte skyldig att infinna sig personligen, ska rätten förordna om detta. Den tilltalades närvaro behöver inte bara ha betydelse för utredningen. Praxis visar att det av andra skäl kan vara av vikt att den tilltalade är närvarande vid huvudförhandlingen. När ett behov av närvaro inte föreligger och den tilltalade inte dyker upp till huvudförhandlingen har domstolen en möjlighet att i vissa situationer döma den tilltalade i utevaro. När den tilltalade uteblir, kan domstolen avgöra målet enligt 46 kap. 15a § rättegångsbalken. Det förutsätts då att saken kan utredas tillfredsställande och att något av de övriga alternativen i paragrafen är uppfyllda. Efter en förprövning kan det visa sig att det kan vara möjligt att döma den tilltalade då det förväntas finnas tillräckligt gott underlag för att uppnå kravet på en tillfredsställande utredning av saken. Siffrorna visar att var fjärde rättegång i brottmål ställs in och det finns skäl för lagstiftaren att motverka detta. Å ena sidan finns därmed principerna för den tilltalades närvaro som får vägas mot intresset av att döma den tilltalade i sin utevaro. En utevarohandläggning förespråkas främst av processekonomiska skäl och ett intresse av att föra en effektiv lagföringsprocess. Trots att den tilltalades närvaro kan motiveras ur rättssäkerhetssynpunkt, kan även avgöranden i den tilltalades utevaro fylla en rättssäkerhetsfunktion. När en huvudförhandling ställs in förlängs brottmålsprocessen och vittnens minnesbilder kan hinna försämras. En ineffektivitet i rättsväsendet kan sålunda resultera i ett försämrat underlag och minska möjligheten att uppnå materiellt korrekta domar.