"Annars går allt åt helvete" : en studie om social hållbarhet som kommunal planeringsaspekt i fysisk planering

Sammanfattning: Denna studie handlar om social hållbarhet och om hur fyra olika kommuner i den fysiska planeringen hanterar och metodiskt arbetar med detta ämne. Syftet är att undersöka vilken prioritet som frågor kring social hållbarhet har i den kommunala planeringsprocessen och hur man metodiskt arbetar med dessa frågor. Syftet är också att undersöka den sociala hållbarhetens potentiella koppling till blandstaden. Undersökningen har genomförts genom att studera kommunernas översiktsplaner, utvalda detaljplaner och de policydokument som planerna hänvisar till. Innehållet har sedan analyserats i relation till teorier kring social hållbarhet och blandstaden. Intervjuer med tjänstemän på samhällsbyggnadsenheterna på respektive kommun har också genomförts för att få en bild av hur man i planprocessen hanterar detta. Resultatet visar på att man i kommunernas översiktsplaner på liknande sätt avhandlar ämnet social hållbarhet och att man även har liknande målsättningar och visioner kring ämnet. I de studerade detaljplanerna skiljer sig dock i vilken utsträckning och på vilket sätt social hållbarhet behandlas i planbeskrivningarna. Större planer tenderar att ha större inslag av reflektioner kring planens inverkan på sociala hållbarhetsfrågor, medan många mindre planer inte alls avhandlar ämnet. Genom de intervjuer som genomfördes framkom att planering kring dessa frågor anses svårt och man många gånger inte anser sig ha specifika metoder som kan att påverka den fysiska planeringen. Alternativt anser man inte att kommunen som organisation använder de metoder som finns. De konkreta metoder som kommunerna använde var; markanvisning, medborgardialog och socialkonsekvensanalys. En tjänsteman nämnde att hen personligen använde Göteborgsmatrisen och en annan hade kontinuerliga möten med lokala mäklare för att följa flyttrender bland kommunens invånare. Samtliga tjänstemän talade om "blandstad", om än i varierande termer, som tätt sammankopplat med socialt hållbara städer och samhällen. De reflektioner som resultatet av denna undersökning slutligen genererat handlar om socialkonsekvensanalysens potentiella roll som konkret metod för kommuner att tillämpa men också om ett eventuellt behov av en lagstiftning liknande den som finns för upprättande av en miljökonsekvensbeskrivning. Båda dessa verktyg borde kunna användas på ett analyserande sätt för att värdera och bedöma eventuella åtgärders inverkan på sociala och ekologiska värden.