Kvalitativ utvärdering av arbetet på Hälsofrämjande Sjukhus

Sammanfattning: Bakgrund: Hälso- och sjukvården har traditionellt haft en inriktning på att behandla uppkommen sjukdom som redan är manifest hos individen. Man har dock de senaste decennierna börjat arbeta med en mer uttalad hälsofrämjande profil och många förespråkar, av olika skäl, det förebyggande arbetssättet som ett komplement till det sjukdomsbehandlande. Det tyngst vägande skälet är att öka patienternas livskvalitet och förbättra upplevelsen av vården. I Sverige finns ett nätverk för hälsofrämjande sjukhus och vårdorganisationer sedan 1996 som arbetar med hälsofrämjande processer. Nätverket ingår i ett globalt WHO-arbete. Syfte: Uppsatsens syfte är att genom att göra en processutvärdering bedöma kvaliteter och egenskaper i det hälsofrämjande arbetet på utvalda sjukhus inom Nätverket för Hälsofrämjande Sjukhus och Vårdorganisationer. Utvärderingen utgår från patientperspektivet i indikatorarbetet och om det finns skillnader i förståelse mellan sjukhusen. Metod: Semistrukturerade intervjuer har genomförts med representanter, utvalda genom bekvämlighetsurval, för fyra hälsofrämjande sjukhus. Intervjuerna transkriberades och kvalitativ innehållsanalys genomfördes med betoning på intervjuernas manifesta innehåll. Sökning i relevant litteratur resulterade i uppställning av kriterier för utvärderingen som ett redskap för att analysera intervjuerna strukturerat. Resultat: Intervjuerna indikerade att det sjukdomsförebyggande arbetet förstås likartat mellan sjukhusen och är väl definierat. Dock tycktes det som om ett mer systematiskt, strukturerat arbete inte har fått fäste inom vissa levnadsvaneområden, trots att det finns evidens för fördelen med detta. Vidare arbetade man främst med högriskstrategier inom prevention, till skillnad från bredare befolkningsstrategier. Det hälsofrämjande arbetet tolkades som ett förhållningssätt där man överför kraft och hanterbarhet till patienten, begreppet empowerment nämndes. Intervjuerna antydde även behovet av fasta strukturer för det hälsofrämjande och sjukdomsförebyggande arbetet, vilket exemplifierades med journalkoder, ersättningssystem och uppföljning av verksamhetens påverkan på patienterna. Det framkom ytterligare att stöd till sårbara grupper inom vården var mindre väl organiserat. Slutsats: Det hälsofrämjande arbetet kan ses som en viljeyttring och strävan till mer hälsobringande vårdprocesser. Mycket bra har gjorts, men intervjuerna indikerade att sjukhusen till viss del är fast i traditionella arbetsmönster i stället för att arbeta med ett bredare perspektiv. Samtidigt gäller det att rätt vårdnivå gör det som de är satta att göra och tar ansvar för sin bit av folkhälsoarbetet. Struktur, systematik och ett hälsofrämjande förhållningssätt tycks kunna vara en väg att gå för sjukhusen i detta arbete