Förskolepedagogers syn på omsorg av små barn

Sammanfattning: Syftet med denna undersökning är att utveckla kunskapen om pedagogers syn på omsorg samt deras upplevda förutsättningar för att ge omsorg till de små barnen i förskolan. Mina frågeställningar är: •Hur beskriver pedagoger sina erfarenheter av omsorgsarbetet?•Vilka reflektioner har pedagoger angående förskolans uppdrag gällande omsorg, lärande och undervisning?•Vilken syn har pedagoger på sina förutsättningar för att kunna ge omsorg till små barn? För att uppnå syftet har jag genomfört kvalitativa semistrukturerade intervjuer kring pedagogers syn på omsorgsarbetet med små barn. Mitt teoretiska perspektiv är ett utvecklingspsykologiskt och filosofiskt perspektiv. Studien har visat att omsorgsarbetet ofta är stressfullt för pedagogerna och att det är de stora barngrupperna som skapar stress hos pedagogerna. Det blir då svårt att utföra omsorgsarbetet och att trösta och bekräfta barnen. När barngruppen är för stor fungerar inte Noddings omsorgsetik vilket leder till misslyckade omsorgsrelationer (Colnerud 2006). I omsorgsarbetet anser huvudparten av pedagogerna att emotionell tillgänglighet är viktigt för de små barnen, vilken Stern (2003) bekräftar. Informanterna delger dock att de blir utmattade av att försöka vara emotionellt tillgängliga för alla barn då de oftast inte får trösta färdigt eller kan hjälpa alla barn samtidigt. Att inte få möjlighet till att trösta eller hjälpa alla barn kan i längden leda till medkänslans egna utmattningssymtom; compassion fatigue (Singer& Klimecki, 2014). Samtliga respondenter har sett omsorgsbrist i förskolan för de små barnen, vilket enligt informanterna tros bero på den stora barngruppen. De pedagoger med flest barn i barngruppen var de som bevittnat omsorgsbrist mest av alla pedagogerna, andra faktoren tros vara att pedagogerna har för lite utbildning om småbarnpedagogik och små barns behov. Samtliga informanter anser att omsorgen är grunden till lärandet men ser omsorgen som bortprioriterad av mer mätbara mål.