Torrakors peregrinationer. Torraka 'torr tall eller gran på rot' och torraka 'kackerlacka' – två finska lånord i svenskan

Sammanfattning: Torraka (torrake, torrak) och torrage (torraga) har betydelsen 'torr tall eller gran på rot'. Torrage har upptecknats i Norrbotten, Lappland och Västerbotten, torraka söder om dessa landskap ända till Mellansverige. Dessa två ord brukar betraktas som sammansättningar vars förled består av adjektivet torr. Efterlederna raka och rage har ungefär samma betydelser som det sammansatta ordet och har betraktats som avledningar av verben raka ’rusa, ränna, fara’ resp. ragen ’vara styv, skjuta eller stå upp’. Av dessa etymologiseringar har endast den som föreslagits för torrage visat sig vara korrekt. Iakttagelser gör gällande att torraka (torrake, torrak) är lån från finskans torrakka (torrake, torrakko) ’träd, gren, ris, käpp, stav’. Torrakka är en nominal motsvarighet till verbet torrottaa 'stå [rakt] upp/ut' och torrake och torrakko avledningar av torrakka. Orden hör främst till det östfinska språkbruket. Torraka (torrake, torrak) och särskilt de ortnamn som innehåller detta ord har i Sverige upptecknats i områden dit svedjande savolaxare flyttade på 1600-talet. När marken bereddes för svedning torkades trädstammarna genom fällning och avbarkning. I början har det lånade ordet av allt att döma avsett sådana trädstammar. Ordet har senare fått en bredare betydelse och spridit sig till andra områden. Ordet kan ha kommit till Härjedalen och Jämtland på 1800-talet med vedhuggare från Värmland och Dalarna. Till Blekinge kan ordet ha kommit med båtsmän som under andra hälften av 1600-talet rekryterades från den norrländska kusten och från norra Österbotten. Torraka i betydelsen 'orientalisk kackerlacka' är också ett finskt lån. Ordet började förlora sin aktualitet i mitten av 1800-talet då den orientaliska arten ersattes av en tysk art som kallades kackerlacka. Denna omständighet kan ha underlättat spridningen av det homonyma ordet torraka 'torr tall eller gran på rot'.