Jämförelse av portrycksmätning i Uppsalalera mellan portrycksmätare och dissipationstest

Sammanfattning: Portrycket är en viktig parameter för att bestämma jordens egenskaper, såsom dränering, permeabilitet och stabilitet (då portrycket har en påverkan på den effektiva spänningen i jorden). Portrycket kan mätas med portrycksmätare men det kan även mätas under ett Cone penetrating test (CPT) med ett s.k. dissipationstest. Fördelar med ett dissipationstest jämfört med traditionell portrycksmätning skulle vara att det skulle spara tid och pengar, då man slipper trycka ner portrycksmätare och sedan vänta på att få portrycket ifrån dem, istället kan portrycket mätas under sondering med CPT.Detta självständiga arbete har som syfte att jämföra portrycksmätningar mellan portrycksmätning med BAT-spets och dissipationstest under CPT-sondering för att se hur bra mätvärden dissipationstester ger och om de eventuellt kan ersätta portrycksmätare. Fältförsöken av metoderna skedde i Uppsalalera, på en tomt i Kungsängen i Uppsala.Två stationer med BAT-spetsar på 5 meter, 7,5 meter och 10 meters djup sattes ner i leran. Sondering med CPT genomfördes sedan, där borren stoppades på samma djup som BAT-spetsarna. CPT:n stoppades på dessa djup i drygt 24 timmar, för att tillåta det generade portrycket som skapades när borren trycks ner i leran att skingras åt sidan. Jämviktsportrycket kommer vara det portryck som finns kvar efter att det generade portrycket har försvunnit. Portrycken från de två olika metoderna jämfördes sedan för att se hur nära dissipationstestet kommer värdena från portrycksmätningen med BAT-spetsarna.Resultatet av dissipationstesterna blev att inga av dem nådde referensvärdena från BAT-spetsarna efter 24 timmar. Beroende på användningsklass ligger dissipationstesterna inom den tillåtna minsta noggrannheten. Dissipationstest är antagligen inte så praktiskt tillämpbart i jordar med låg permeabilitet.