Bävern på Vindförberg : Gropkeramisk kultur på inlandet ur ett osteologiskt perspektiv

Sammanfattning: Den gropkeramiska kulturen är förknippad med kustlandskap och ett osteologiskt material bestående av fisk och säl, men kulturen fanns också vid inlandets insjöar där fisk och bävern istället är framträdande i det osteologiska materialet. Vindförbergs udde är en av flera gropkeramiska inlandslokaler belägen i Dalarna, det som utmärker Vindförberg från andra omkringliggande lokaler är lokalens höga och branta placering i landskapet. Syftet med uppsatsen är att tolka vad för slags lokal Vindförbergs udde varit, varför bävern är framträdande i gropkeramiska inlandslokaler, och hur inlandslokaler skiljer sig från eller liknar kustlokaler. För att svara på frågorna har en osteologisk analys av stenåldersmaterial från Vindförberg gjorts, och en komparativ metod har tillämpats där det osteologiska materialet jämförs med två kustlokaler i Hälsingland, Gästrikland och en inlandslokal i Dalarna. Diskussionen har fokuserat på Vindförberg som lokal och bävern som ett betydande djur, utifrån de frågeställningarna har likheter och skillnader mellan samtida inlands- och kustlokaler presenterats. Resultatet tyder på att Vindförbergs udde kan ha nyttjats året om, där både slakt, konsumtion och verktygstillverkning försiggått. Bävern är framträdande i materialet från Vindförberg och andra inlandslokaler, i samband med bäverns och sälens vattenlevande levnadssätt kan en tolkning av att bävern varit substitut för sälen göras. Likheter mellan gropkeramiska inlands- och kustlokaler kan ses i lokalernas placering i landskapet och kontakter med andra grupper. En tydlig skillnad är det osteologiska materialet där faunan skiljer sig åt.