Hoppförmåga på ett ben bland gymtränade individer: analys av könsskillnader och skillnader mellan dominanta och icke dominanta benet

Sammanfattning: Bakgrund: Nedre extremiteternas funktion måste utvärderas för att efterlikna vardagsaktiviteter och sportaktiviteter. Vanligast är styrketester i en sittande position och vertikala tvåbenshopp som använts för att utvärdera styrka och effekt. Dock mäter inga av dessa tester laterala och horisontella hoppförmågor på ett ben som är mer relevant för funktionella rörelsebedömningar Syfte: Syftet med studien var att undersöka; u) Hoppförmågan på ett ben bland gymtränade män och kvinnor; uu) Könsskillnader i hoppförmåga på ett ben; uuu) Skillnader mellan det dominanta (D) och icke dominanta (ID) benets hoppförmåga på ett ben; uv) Korrelationen mellan ålder och hoppförmåga på ett ben. Metod: 31 friska gymtränande män och 18 kvinnor anmälde sig frivilligt att medverka i studien. Deltagarna utförde två funktionella hopptester enbenshopp framåt (EBH) och 30s sidledshopp (SH) både på det D och ID benet. Resultat: Resultatet visade att på testet EBH hoppade männen statistisk signifikant längre på det D och ID benet jämfört med kvinnorna. Gällande testet SH fanns det inga statistiska signifikanta skillnader mellan könen. Testet SH visade att det fanns statistiska signifikanta skillnader i medelvärdet mellan D och ID benet i antal hopp för både männen och kvinnorna. Alla hopptester korrelerar negativt med ålder, oavsett kön. Konklusion: Resultaten av denna studie kan användas som referensvärden för gymtränade män och kvinnor i åldersgruppen 18–55 år. Männen hoppade statistiskt signifikant längre på det D och ID benet gällande EBH jämfört med kvinnorna. Ålder har en modulerande faktor på hoppförmågan oavsett kön.