Rättsligt skydd vid olovlig fotografering

Sammanfattning: Att fotograferas av en annan, utan att ha givit sitt samtycke till detta, kan upplevas som mycket kränkande, särskilt om fotograferingen sker i smyg i privata situationer som man inte önskar dela med sig av till utomstående. Idag finns dock ingen direkt kriminalisering av olovlig fotografering i svensk rätt. Till följd av detta finns det därför även få möjligheter att begära kränkningsersättning för den kränkning som fotograferingen inneburit p.g.a. att det enligt 2 kap 3 § Skadeståndslagen (1972:207) (SkL) krävs att skadan orsakats av en brottslig gärning. Enligt artikel 8 i Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (EKMR) har var och en rätt till skydd för respekten för sitt privatliv. Europadomstolen har i flertalet avgöranden fastställt att i denna rätt innefattas bl.a. en rätt till sin bild samt en rätt för den enskilde att lämnas ifred. I det ledande fallet von Hannover mot Tyskland där prinsessan Caroline av Monaco i flera år förföljts och fotograferats av s.k. paparazzis, fastställde domstolen att artikel 8 innefattar inte bara en negativ skyldighet för varje konventionsstat att avhålla sig från att inskränka denna rätt, utan att staterna även har en positiv skyldighet att se till att inte enskilda kränker varandras rättigheter. I januari 2011 lämnade Justitiedepartementet ett förslag till kriminalisering av olovlig fotografering. Förslaget, som endast omfattar själva fotograferingen och inte spridandet av bilder utan samtycke, kan ses som ett försök att göra svensk rätt förenlig med de krav Europadomstolen ställer på svenska staten, genom sin praxis. Arbetet utreder vilka möjligheter det finns enligt gällande rätt att få ut kränkningsersättning vid olovlig fotografering, huruvida gällande rätt kan anses förenlig med EKMR, om det nya förslaget kan anses förenligt med EKMR, samt vilken kritik som kan framföras mot det nya förslaget. Slutsatserna har blivit att det idag finns väldigt begränsade möjligheter för den enskilda att erhålla kränkningsersättning vid en olovlig fotografering och att detta rättsläge inte kan anses förenligt med artikel 8 EKMR. Det nya förslaget till kriminalisering av olovlig fotografering har enligt min mening vissa straffrättsliga och skadeståndsrättsliga problem vilka bör klargöras innan en kriminalisering genomförs. Det är min uppfattning dock att en kriminalisering bör komma till stånd. Genom en kriminalisering kan det nämligen anses att svensk rätt, till viss del blir mer förenlig med EKMR. Det finns dock, även med det nya förslaget, en lucka i förhållande till EKMR, i och med att ingen sanktion mot spridande utan samtycke av fotografier föreslås. Det är min uppfattning att även en sådan sanktion måste införas.