Paleontologiska egenskaper och syreisotopsutveckling i borrkärnan Limhamn-2018: Kopplingar till klimat- förändringar under yngre krita

Sammanfattning: Krita är onekligen en av de mest omtalade tidsåldrarna inom paleontologin, inte minst på grund av massutdöendet som innebar slutet för alla icke-flygande dinosaurier. Nya studier visar att biodiversiteten hos storvuxna fågelhöftade dinosaurier började minska tiotals miljoner år innan utdöendet. Samtidigt tyder syreisotop- data (δ18O) och anδra klimatproxies på ett instabilt och föränderligt klimat under maastricht, med sjunkande havsni-våer och ökande årstidsvariationer. Genom studier av fossilutvecklingen och syreisotopsvariationer i borrkärnan Limhamn-2018 kan man sluta sig till att temperaturen och vattendjupet sjönk i det hav som täckte Limhamnsområ-det under maastricht. Detta baseras på ökad frekvens av fossil och kornstorlekar som associeras med lägre vatten-djup samt en ökande variation i δ18O-data med en långsiktig trend mot mer positiva värden, indikativt för sjunkande temperaturer och utveckling av polaris. Vidare är de flintafyllda Thalassinoides- grävgångarna karaktäristiska för limhamnskalken och tycks vara associerade med nedkylning. De intervall i kärnan med högst förekomst av Tha-lassinoides påbörjas i närhet till positiva toppar i δ18O, vilket sannolikt beror på minskad primärproduktion och sedimentation till följd av sjunkande ytvattentemperaturer. Frekvensen av Thalassinoides-förekomster i Limhamn-2018 stärker på så vis evidensen om yngre kritas svala och instabila klimat.