Svullnad i kotled och kotsenskida hos häst : hur mäter man objektivt?

Detta är en Master-uppsats från SLU/Dept. of Anatomy, Physiology and Biochemistry

Sammanfattning: Vid ortopediska undersökningar är det viktigt att utvärdera om svullnad i synoviala strukturer föreligger. Graden av svullnad kan användas för att följa en patient under behandling och rehabilitering. På häst används vanligen palpation för att bedöma svullnad i leder och andra synoviala strukturer. En mer objektiv men fortfarande lättanvänd metod för att mäta ledsvullnad skulle vara till stor nytta. Exempelvis används inom humansjukvården måttband för att mäta svullnad kring vristen. I denna studie studerades repeterbarhet och reproducerbarhet för mätning av svullnad i kotled och kotsenskida på häst med måttband respektive skänkelmätare. Syftet var att öka kunskapen för hur man objektivt och på ett enkelt sätt kan bedöma svullnad i kotledsområdet. I två delstudier gjordes upprepade mätningar under två på varandra följande dagar. Intraclass-Correlation-Coefficient (ICC) användes för att beräkna intra- och interreliabilitet, det vill säga hur lika flera uppmätta mätvärden, uppmätta av en mätare, respektive två mätare, är varandra. Studien visade på en ”mycket bra” intrareliabilitet för mätning av kotled och kotsenskida med såväl måttband som skänkelmätare. Studien visade även på ”mycket bra” interreliabilitet för mätning av omkretsen av kotsenskidan med måttband. En av två delstudier visade på ”mycket bra” interreliabilitet för mätning av kotleden med skjutmått medan den andra delstudien visade på ”låg” till ”mycket låg” interreliabilitet. Interreliabiliteten för mätning av kotleden med måttband och för mätning av kotsenskidan med skjutmått eller med måttband ifrån gaffelband till gaffelband är från ”mycket dålig” till ”måttlig”. Med andra ord fås, vid alla de studerade typerna av mätningar, i hög grad samma resultat när upprepade mätningar görs av samma person men inte i lika hög grad då olika personer utför mätningarna. Mätmetoderna har potential att fungera bra, framför allt för att kunna följa ett tillstånd, och se om en förändring fås mellan mätningar före och efter en intervention, då de utförs av samma mätare. Ytterligare studier behövs, inte minst för att finna en metod med högre interreliabilitet för att bättre kunna jämföra och bedöma olika behandlingsmetoder.

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)