Inför rätta : En studie om rätt till avdrag för kapitalförlust vid investeringsbedrägeri

Sammanfattning: Bedrägerier har funnits i olika former i århundraden. Den moderna formen av investeringsbedrägerier utvecklades på 1920-talet och har sedan dess spridits över hela världen. Det har utvecklats från enkla pyramidspel till avancerade arrangemang där den tekniska utvecklingen bidragit till ökad sofistikerade bedrägerier. I takt med samhällets förändringar och tekniska framsteg har bedrägeribrotten i allt större utsträckning blivit gränsöverskridande, genom att bedragare enkelt kan flytta pengar över hela världen med hjälp av modern teknologi. Bedrägeribrotten i samhället tycks också, utifrån statistiken, öka i takt med den tekniska utvecklingen. Bedrägerier regleras i BrB:s 9 kap. uppdelat i tre paragrafer, beroende på vilken grad av bedrägeri det rör sig om. Det är ett samlingsbegrepp av alla olika typer av bedrägeri och däribland investeringsbedrägeri. Själva investeringsbedrägeriet består i att bedragaren manipulerar det finansiella systemet och övertygar personer att investera i värdelösa värdepapper. Genom tillämpningen av principen om fri bevisprövning kan domstolen bedöma vilka bevis som är mest relevanta och hur stor vikt som ska läggas vid varje bevis för att avgöra om investeringsbedrägeri har begåtts. Fri bevisprövning innebär inte att vilka bevis som helst kan användas, utan att bedömningen av bevis ska baseras på deras styrka och relevans i förhållande till den rättsliga frågan. Säkrandet av tillräcklig och trovärdig bevisning är en avgörande uppgift för att säkerställa en rättvis och rättssäker process. Frågan om bevisbördans placering i skatterättsliga tvister är en viktig och avgörande faktor som behöver analyseras. Strukturen för bevisvärderingen avser till stor del hur enskilda bevis och flera bevis tillsammans ska värderas. Domstolarna gör bedömningen utifrån ovanstående att för att få rätt till avdrag för en kapitalförlust, åligger det den skattskyldige att lägga fram bevisning och en utredning på att tillgången var verklig vid tidpunkten för investeringen. Kan den skattskyldige inte bevisa att det inte rör sig om ett investeringsbedrägeri, har denne inte rätt till avdrag för kapitalförlusten.